biebsnoveller.blogg.se

-          Lycka till idag gumman, sa mamma i dörröppningen.

-          Tack, mumlade jag och gick ut på gatan framför den stora villan som nu mera var mitt hem. Busshållsplatsen låg ca 100 meter från huset så det tog bara nån minut att gå dit. Det var min första dag i skolan här i Atlanta så självklart var jag nervös, särskilt eftersom jag var tvungen att börja mitt i höst terminen. Alla mina kompisar bodde kvar i Texas och jag skulle sakna så sjukt mycket, det gick inte en dag utan att jag längtade tillbaka till vännerna, vädret och ja, allt i stort sett.

När jag kom fram till busshållsplatsen stod där redan en annan tjej och väntade. Hon hade brunt hår och bruna ögon och såg allmänt söt och trevlig ut.

-          Hej, sa hon.

-          Hej, svarade jag.

-          Jag känner inte igen dig? Har du precis flyttat hit, frågade hon?

-          Ja, jag flyttade hit från Texas med min familj för några dagar sedan bara, sa jag.

-          Jaha, så då är det här första dagen i skolan för dig alltså? Frågade hon?

-          Ja, det är det.

-          Aha, jag heter Michelle.

-          Jag heter Lilly, svarade jag och sträckte fram handen. Varför sträckte jag fram handen? Jag var väll ingen tönt heller? Men hon var snäll i alla fall och svarade bara genom att skaka den.

-          Det där är vår buss, sa Michelle och pekade mot en gul buss som precis rullade in framför oss. Jag nickade bara och steg på efter henne. Hon gick mot den bakre delen av bussen och satte sig ner.

-          Sitt här Lilly, sa hon och klappade med handen på sätet bredvid sig. Jag skulle precis sätta mig ner bredvid henne när bussen startade med ett ryck och jag trillade ner i killens knä på sätet framför henne. Jag hörde hur alla började skratta och viska runt om kring mig. Han öppnade munnen som för att säga något men jag avbröt honom med att mumla fram ett snabbt förlåt och gick och satte mig hos Michelle.

-           Gick det bra, frågade hon?

-          Jaja, jag klarade mig bra, förutom att jag precis skämde ut mig för halva skolan.

-          Äh, du kan vara lugn, jag tror inte att det kommer att vara så farligt. Han som du landade på är dessutom schysst så jag tror inte att han är sur på dig eller något sådant.

-          Vad bra, sa jag. Men vad heter han då?

-          Han heter Liam och han är väldigt söt, och för att vara en kille med det utseendet är han inte särskilt egotrippad eller så, sa hon.  Efter kanske en kvart var vi framme vid skolan och jag gick av tillsammans med Michelle. Skolan var väldigt stor jämfört med vad jag var van vid med sina 800 elever.

-          Vad har du för något första lektion, frågade Michelle?

-          Eh, jag ska kolla, sa jag och tog upp schemat ur min väska som jag hade fått hemskickat  i går.

-          Jag har matte i sal 12b, sa jag.

-          Okej, jag har kemi i sal 17a, vänta jag får kolla på ditt schema?

-          Visst, sa jag och gav det till henne. Hon kollade på det och sade sedan:

-          Bra, vi har fyra lektioner tillsammans idag.

-          okej, men vet du var sal 12b ligger, frågade jag henne?

-          Ja, jag kan visa dig dit, sa hon. Hon ledde in mig i skolbyggnaden och det var bra att det var en så pass stor skola för det var inte så många som lade märke till mig nu.

-          Här är det, sa hon.

-          Okej tack så mycket, svarade jag.

-          Jag kommer hit när din lektion slutar, så kan vi ha följe till engelskan se, sade hon.

-          Ja, det låter bra, för jag hittar verkligen inte här, sade jag.

-          Okej, jag måste sticka nu för min lektion börjar om en minut, sade hon sprang iväg. Jag såg mig omkring i skolan och korridoren som tidigare varit full av elever var nu nästan folktom. Jag vände mig om och gick in i klassrummet. De flesta var på väg till sina platser, men eftersom jag inte visste var jag skulle sitta gick jag fram till läraren som var en man i 40 års åldern.

-          Ursäkta, jag är ny här, sade jag och han avbröt mig innan jag hann säga något mer.

-          Jag är mr McClain, Lillyan var det va? Sade han.

-          Lilly, rättade jag honom.

-          Ja, precis, sade han, du kan väll ta och sätta dig bredvid Liam där borta.

Jag kände alla blickar i ryggen när jag gick till min plats. Jag hörde till och med viskningar som vem är hon? Vad gör hon här? Vem fan tror hon att hon är?

När jag satte mig ner på stolen var det knäppt tyst i klassrummet. Efter ca 15 sekunder efter allt stirrande på mig börja alla prata igen. Det kändes precis som i en film. Helt plötsligt känner jag hur ett suddis studsar på ryggen. Jag vänder mig om och ser två killar och en tjej sitta och små fnittra. Jag bara himlade med ögonen och vänder mig om.

-          Bry dig inte om dom, säger en röst bredvid mig.

Jag kollade snabbt på personen, han hade blåa ögon, blond hår och ett ganska fint leende.

-          Jag ska försöka, lyckade jag mumla fram.

-          Hej, jag heter Liam, sa han med det fina leendet på läpparna.

-          Lilly, sa jag snabbt och fortsatte att koncentrera mig på matten.

Jag har alltid varit blyg när det gällde killar så det var en vanesak att inte starta en konversation med honom. Matte lektionen gick ganska snabbt och smidigt. När det var rast gick jag ut ur klassrummet och såg Michelle stå på andra sidan i korridoren. Jag gick fram till henne där hon stod vid skåpen.

-          Hej, sade jag.

-          Hej! Engelskan ligger i andra änden av skolan, sade hon och nickade åt ett håll som jag antog betydde att det var där salen låg.

-          Hade matte tillsammans med Liam?

-          Ja , jag satt bredvid honom.

-          Så, vad tyckte du om honom då?

-          Han verkade snäll, men vi pratade inte så mycket.

-          Nä, det är ju klart.

Efter lektionerna var det dags för lunch. Jag gick till matsalen tillsammans med Liam och Michelle eftersom vi hade haft en lektion tillsammans precis innan.

-          Så du bodde i Texas innan, frågade Liam?

-          Ja, bara en bit utanför Dallas, svarade jag.

-          Jaga, min farmor och farfar bor i Texas, sa han.

-          Jaha, har de en egen gård då, frågade jag.

-          Ja, de har en egen ranch med hästar och sådant, sa han.

-          Så har du varit mycket i Texas då?

-          Ja, jag är där nästan varje sommar och hjälper till sådant.

-          Kan du rida då också, frågade jag?

-          Jaja, självklart.

-          Urgh! Det blir kökets specialité idag, sa Michelle plötsligt.

-          vad är det för något, frågade jag?

-          Vänta och se bara, vänta och se bara, sa Liam med konstig röst innan vi gick in i matsalen tillsammans.

 Så då var första kapitlet i Stuck in the moment klart. Hoppas att ni gillar det och kommer fortsätta att följa bloggen<3

/Nathalie och Olivia