Kapitel 2 Vacation Time
- Ja,okej. Men allvarligt, gillar du honom? Frågade hon igen.
- Nej, jag gillar inte honom, snäste jag åt henne och ångrade mig genast.
- Jag menar, han dumpade mig för över ett halvår sedan så helt ärligt har jag varit tvungen att gå vidare. Visst kan jag sakna honom ibland men inte på det sättet om du förstår vad jag menar, sade jag och hoppades att hon skulle nöja sig med den förklaringen.
- Ja, jag förstår, sade hon och nickade samtidigt som vi började gå mot kassan för att betala skorna.
Det var typiskt torsdags väder, på något sätt, då regnet hängde i luften, marken var blöt efter nattens regn och allting bara kändes grått och tråkigt. Vädret hade tyvärr smittat av sig på mitt humör och jag var både trött och sur utan att i äntligen veta varför. Jag klampade in i skolan och marscherade fram till mitt skåp och hängde in jackan och väskan för att sedan ta fram mina böcker.
- Hejsan! Sade Amber glatt när hon hoppade fram till mig ovanligt glad verkade det som.
- Hej, mumlade jag fram.
- Oj, någon är visst inte på humör idag, sade Amber fortfarande lika glatt.
- Mm, sade jag bara utan att orka lämna någon vidare kommentar.
- Jag tror jag vet hur jag ska kunna muntra upp dig, sade Amber och grep tag i min arm och drog med mig en bit bort från skåpet.
- Du vet ju att jag anmälde mig till den där tävlingen, sa hon och jag nickade.
- Den där då man kunde vinna en resa till New York, va? Sade jag.
- Ja, precis. Så igår fick jag ett svar att jag hade vunnit! Halv skrek hon och jag log mot henne.
- Grattis gumman! du Sade jag och drog in henne i en kram.
- Och det är inte allt. Vad händer om jag säger att det är en resa för två? sade Amber glatt och vickade på ögonbrynet. Jag såg på henne frågande ett tag innan jag förstod vad det var hon menade.
- Vänta, bjuder du med mig till New York, sade jag förvånat och såg på henne och hon nickade ivrigt.
- Herregud, allvarligt! Skrek jag och hoppade fram för att krama henne.
- Ja, jag har redan pratat med mina föräldrar så nu är det bara dina kvar men mamma lovade att de skulle prata med dem så att de visste att allting var okej och så, sade hon glatt och jag började skratta av lycka.
- Men när ska vi åka? Frågade jag.
- Vi åker redan nästa torsdag, så det är bara en vecka kvar, sade hon glatt.
- Och vet du vad det bästa är?
- Nä vadå? Sa jag nyfiket.
- Vi kommer bo på ett femstjärnigt hotell, alltså kan du fatta det!
- Jag vill inte förstöra men jag tror inte att jag har råd med det, sade jag och såg besviket på henne.
- Åh din dummer! Hotellet ingick i vinsten så vi betalar inte ett skit, sade hon och jag log brett. Jag skrattade och gick sedan i armkrok med Amber till första lektionen för dagen.
En vecka senare
Jag såg ut genom det lilla fönstret i flygplanet och såg hur staden närmade sig under oss. New York var ofantligt stort och jag var ändå uppvuxen i Los Angeles så jag var van vid storstaden men New York var verkligen sjukt stort och jag gillade det. Jag hade alltid älskat stora städer både för utbudet av butiker men också för att det är så lätt att smälta in i en stor stad. Jag tog upp min kamera och tog ett foto, eller kanske mer tjugo foton, men jag kanske bara skulle hit en gång så det var väll lika bra att ta ordentligt med foton. Jag vände mig mot Amber som hade somnat med munnen öppen och tog en bild på henne med och skrattade, hon såg ganska rolig ut faktiskt. Vi hade flygigt i fem timmar och jag var glad att det var ett direkt flyg så att vi slapp att mellanlanda för det hade bara dragit ut på det hela. Jag började städa lite vid min plats så att det skulle gå snabbare sen. Jag slängde ner min cola i väskan eftersom det fortfarande fanns lite kvar, tillsammans med mitt choklad och en liten chipspåse(jag hade väll inte ätigt något speciellt nyttigt på planet om vi säger så). Jag suckade och väntade på att piloten skulle börja gå ner för landning medans jag kände hur han nog cirkulerade ett varv runt landningsbanan först, antagligen för att vänta in klartäcken från flygplatsen. Jag tryckte mig tillbaka i stolen och slöt ögonen, inte för att jag var trött eller försökte sova utan för att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag hatade att flyga annars men den här gången hade det faktiskt gått ganska bra, även om jag hade varit livrädd vid starten och suttit på helspänn i min stol så hade jag faktiskt börjat lugna ner mig lite nu. Amber hade försökt underhålla mig så att jag inte skulle tänka på hur högt upp vi faktiskt var men hade efter ett tag somnat mitt under ett kortspel. Jag hade försökt att göra samma sak men det var helt enkelt omöjligt att somna på 10 000 meter upp i luften. Jag kände hur planet började gå ner för landning och jag grep tag i stolens armstöd. Bredvid mig hörde jag hur Amber grymtade till bredvid mig och jag öppnade försiktigt ögonen för att se på henne. Hon började sätta sig tillrätta i stolen och gnuggade sig i ögonen och såg sedan upp på mig.
- Vad är klockan? Frågade hon sömnigt.
- Tjugo över tre, tror jag.
- Okej, sa hon och började sedan rota i sin väska och leta efter något. Efter en stunds letande drog hon fram ett paket med tuggummi och stoppade in två stycken i munnen.
- Vill du ha? Frågade hon och sträckte fram paketet mot mig.
- Nä tack, jag har själv, sa jag och pekade på min mun samtidigt som jag smaskade extra ljudligt.
- Ok, sade hon och ryckte på axlarna. Planet tog i marken och jag hoppade till i min stol. När planet hade stannat började folk runt omkring mig applådera (inklusive Amber, som till och med skämde ut mig genom att busvissla, moget) medans jag bara andades ut och försökte komma ur planet så fort som möjligt. Jag tog min väska och försökte tränga mig ut i gången och komma ut ur flygplanet med Amber hack i häl. Vi skyndade oss för att hämta våra väskor även om vi inte hade brottom, men jag ville komma ifrån flygplatsen. Jag längtade till hotellet så att jag kunde duscha för jag kände mig så ofräsch efter någon timme på flygplatsen och flera timmar på flygplanet. Vi behövde bara vänta i någon minut, en förvånansvärt kort tid om du frågar mig, innan vi såg våra väskor och kunde komma ut från flygplatsen för att försöka få tag på en taxi. Amber verkade väldigt van och jag undrade hur mycket hon hade rest i äntligen. Utanför flygplatsen stod flera taxibilar och väntade och alla i samma gula färg som var så typisk för New York. Taxin luktade cigarrök och jag blev förvånad över att de fick lov att röka i taxin. Radion spelade musik som jag endast kunde identifiera som ”ny” eftersom jag inte hade en aning om vad det var för något och försökte inte heller. Jag såg ut på Manhattan eller i alla fall den gatan i Manhattan som vi var på just nu och skulle jag inte varit från Los Angeles hade nog de här byggnaderna varit mer än gigantiska för mig för det var precis var de var, gigantiska. Min kamera låg i min väska och jag tog upp den ännu en gång för att ta ett foto och passade på att ta ett av Amber också som satt och studerade sina naglar. Hon ryckte till när blixten gick av och såg upp på mig.
- Smile, sade jag och knäppte av ännu ett foto. Hon log och gjorde sedan en grimas som var allt annat än vacker och som jag stolt lyckades få med på bild.
- Får se, sade hon precis som ett litet barn och lutade sig mot mig. Jag visade henne bilderna och hon började skratta och gömde ansiktet i händerna.
- Fan vad ful jag ser ut! Du måste radera dem sen, lovar du? Sade hon och flinade mot mig.
- Jaja, sade jag och tänkte på vilken tur det var att jag tog med min dator så att jag kunde ladda över de där sen så att de skulle vara säkra. Taxin stannade och vi hoppade av. Jag hoppade av taxin och såg upp vad jag antog var vårt hotell. Det såg otroligt lyxigt ut och då förmodligen svindyrt om vi hade betalat för det. Amber betalade taxi chauffören även fast jag protesterade och sa att jag kunde betala eftersom hon ju trots allt hade bjudit med mig på den resan, men hon insisterade. Vi gick in genom entré dörrarna och lobbyn var så otroligt fin och väldigt modernt inredd. Jag betedde mig säkert som en idiot där jag stod gapandes med stora ögon och såg mig omkring i den fina lobbyn. Amber hade som tur var lite mer fattning än jag och gick fram och började checka in medans jag följde efter henne helt förtrollad av vad jag såg. Som tur var skötte hon allt så jag behövde bara följa efter henne in i hissen.
- Vilket rum ska vi bo på? Frågade jag henne och såg hur hon tryckte in knappen till våning 18 i hissen. Vi skulle tydligen bo ganska högt upp i hotellet men när jag såg att det fanns 24 olika knappar till våningarna insåg jag hur stort hotellet i äntligen var.
- Vi har rum 302, sade hon och jag såg förväntan i hennes ögon.
- Jag kan inte riktigt förstå att vi faktiskt är här, sade jag och såg glatt på henne samtidigt som det kändes som om hela jag ville börja dansa utav lycka eller så var jag bara konstig från flygresan, vem vet.
- Nä jag vet, jag kan inte heller riktigt fatta det, sade hon och jag tror att hon var ungefär lika förväntans full som jag. Hissen plingade till och vi gick ut för att börja leta efter vårt rum. Vi gick ner för den långa korridoren som var lika fint inredd som lobbyn fast utan fåtöljer eller soffor. Jag hittade vårt rum och Amber tog fram den elektriska nyckeln som hon hade fått.
- På tre? Frågade hon och såg på mig och jag nickade.
- 1, 2, 3, sa vi och tryckte in nyckeln och öppnade dörren…
Så, då är äntligen det andra kapitlet ute! Hoppas ni gillar det<3
