biebsnoveller.blogg.se

-          Girl I've been fooled by your smile, I was mist… sjöng Amber högt och väldigt falskt så att det hördes över hela affären innan jag hann avbryta genom att smälla till henne på armen.

-          Sluta, skrattade jag. Du skämmer ju ut mig.

-          Vadå? Du frågade ju om jag kunde sjunga, och där har du svaret, sa hon och log samtidigt som hon fortsatte att leta bland några kläder.

-          Ja, men jag förväntade mig kanske inte riktigt en minikonsert här inne i affären, sa jag och kunde inte sluta att små skratta.

-          Den här var fin, vad tycker du om den här? Sade Amber och höll upp ett vitt tunt linne framför sig.

-          Ja, den var jätte fin, sade jag och gick mot en hylla med byxor på.

-          Så, hur går det med Zack? Frågade jag henne och såg hur hon himlade på ögonen när jag nämnde hans namn.

-          Jag vet faktiskt inte, sa hon och suckade. Ena minuten är han världens sötaste och är så jävla schysst för att sedan bara behandla mig som skit, rent ut sagt. Jag tyckte synd om henne. Det kändes som om hon och Zack alltid hade varit tillsammans och jag brukade alltid tycka synd om Amber när de hade sådana här ”tysta bråk”, och ska jag vara helt ärlig har de bråken blivit allt vanligare.

-          Äh, du vet hur Zack är, han skulle aldrig kunnat lämna dig, sade jag tröstande och log mot henne.

-          Jag kanske bara överdriver, sade hon och var nog lite lättad över att det kanske inte var så alvarligt i alla fall. Vi gick runt i affären ett tag och jag bestämde mig tillslut för att köpa ett par ljusa jeans som jag hade blivit lite smått förälskad i.

-          Är du hungrig? Frågade jag Amber och nickade mot Starbucks som låg bara lite längre fram.

-          Ja, lite. Är du?

-          Ganska så, faktiskt, sade jag och började gå mot Starbucks. Vi beställde varsin macka och smothie innan vi gick och satte oss vid ett fönster bord så att vi hade utsikt över L.A. Även om jag var uppvuxen här och hade sett nästan samma utsikt tusentals gånger innan, så var den nästan lika imponerande varje gång. Jag kom ihåg när jag var liten och var här med mamma, då brukade jag alltid försöka se vad som hände inuti alla skyskrapor och hitta på historier för varje byggnad. Jag vände mig mot Amber som satt och åt sin macka med hela ansiktet såg det ut som och jag skrattade till.

-          Vad skrattar du åt? Sade Amber med munnen full av kalkon macka som hon lyckades spotta ut hälften utav på bordet framför sig. Detta gjorde ju knappast att jag slutade skratta utan snarare tvärtom började jag rent ut sagt asgarva. Hon kollade på mig och efter ett tag började även hon skratta utan att nog i äntligen veta vad det var hon skrattade åt. Jag såg upp från bordet och bort mot kassan där en kille och en tjej i vår ålder precis stod och betalade. Jag såg lite närmare på killen och granskade honom innan jag kom på vem det var.

-          Fan, svor jag för mig själv och försökte att krypa ihop i stolen så mycket som möjligt för att göra mig osynlig.

-          Vadå, vad är det? sade Amber förvånat och avbröt sin skrattattack.

-          Eric är här, sade jag tyst och satte handen för ena sidan av ansiktet för att skymma det.

-          Vem är Eric, sade hon och förstod inte alls vem det var jag pratade om.

-          Du vet mitt ex Eric, sade jag och sjönk ihop ännu mer i stolen. Även om vi hade gjort slut för över ett halvår sedan så hade vi väll inte direkt skilts åt som vänner om man säger så.

-          Vänta, ditt ex Eric? Sade hon och jag nickade bara tills svar.

-          Han som var otrogen mot dig på vårbalen?

-          Ja, han. Sade jag irriterat och såg att han började gå åt vårt håll.

-          Fan Amber, han är på väg hitåt.

-          Är han, sade hon och vände sig om för att försöka se honom.

-          Amber! Låtsas inte om honom, bara låt de gå förbi, sade jag och drog handen genom håret och gjorde misstaget att se upp precis när de passerade vårt bord. Han stannade upp och såg på mig för att sedan spricka upp i ett leende.

-          Haley! Vad gör du här? Sade han glatt och böjde sig ner för att krama mig. Jag kramade honom svagt tillbaka och såg på honom med en frågande blick. Han verkade inte fatta att jag kanske fortfarande var en aning sur på honom efter vad han hade gjort, men han verkade hur glad som helst.

-          Eh, äter, sade jag och pekade på mackan som lade framför mig och tyckte att frågan hade varit ganska korkad då jag satt med en macka framför mig.

-          Åh, jag har ju helt glömt bort, sade Eric och vände sig om till tjejen som stod bredvid honom.

-          Haley, det här är Chelsey, min flickvän. Chelsey, det här är Haley, sade han och pekade på mig och Chelsey. Jag sträckte fram handen och skakade hennes hand.

-          Trevligt att träffas Chelsey, sade jag och log ett förmodligen väldigt stelt leende.

-          Detsamma, sade hon och log mot mig. Eric såg ut över lokalen och suckade.

-          Det ser inte ut att vara något bord ledigt, vi skulle inte kunnat sitta här med er? Sade Eric och jag fick lite panik inombords. Jag tänkte absolut inte sitta här med mitt ex och hans nya flickvän.

-          Eh, vi tänkte faktiskt precis gå så ni kan ta vårt bord, sade jag och reste mig upp.

-          Men du har ju mer än hälften kvar på din macka, sade Eric och såg frågande på mig.

-          Ja, jag vet. Men vi ska faktiskt se en film som börjar om mindre än fem minuter, ljög jag.

-          Jaha, okej, sade han och jag och Amber reste oss upp så att de kunde sätta sig ner vid bordet.

-          Det var trevligt att ses i alla fall, sade Eric och log mot mig.

-          Ja, det var det. Ha det bra, sade jag och började gå ut från Starbucks och hörde hur Amber i bakrunden ursäktade sig för att ta med sig resterna av sin macka.

-          Du kunde bara inte lämna kvar den, sa jag suckade samtidigt som vi lämnade Eric och Chelsey bakom oss.

-          Om du tvingar mig att gå när jag knappt har börjat äta än, får jag faktiskt lov att ta med mig mackan som jag har betalat för, sade hon surt och betonade jag. Jag bara skakade på huvudet och tyckte inte att det var lönt att fortsätta diskussionen. Vi fortsatte under tystnad in i nästa butik.

-          Eric verkade väldigt glad över att träffa dig, sade Amber plötsligt.

-          Hm, det märkte jag inte, sade jag tyst även om jag visste mycket väl vad det var hon pratade om.

-          Jag trodde att det var han som dumpade dig? Sade hon frågande och såg på mig när jag tog ner ett par svarta pumps från en hylla.

-          Jo, sade jag och försökte svara så kort som möjligt så att hon skulle sluta att prata om honom.

-          Var det Chelsey som han var otrogen med innan? frågade hon och jag tog på mig pumpsen och ställde mig framför spegeln för att se hur de såg ut på. De var snygga och klacken var inte alltför hög, så jag skulle kunna använda de till vardags också.

-          Jag vet inte, svarade jag och spelade ointresserad.

-          Vad tycker du om de här skorna? Frågade jag henne istället så att hon skulle sluta prata om honom.

-          Jo, de är jätte snygga, men gillar du han fortfarande? frågade hon nyfiket och jag kunde inte hjälpa att jag började bli lite irriterad på hennes frågor.

-          Jag tror att jag ska ta de här, sade jag bara och undvek hennes fråga.

-          Ja,okej. Men allvarligt, gillar du honom? Frågade hon igen.

-          Nej, jag gillar inte honom, snäste jag åt henne och ångrade mig genast.

-          Jag menar, han dumpade mig för över ett halvår sedan så helt ärligt har jag varit tvungen att gå vidare. Visst kan jag sakna honom ibland men inte på det sättet om du förstår vad jag menar, sade jag och hoppades att hon skulle nöja sig med den förklaringen.

-          Ja, jag förstår, sade hon och nickade samtidigt som vi började gå mot kassan för att betala skorna.

Okej, så nu var det första kapitlet ute. Hoppas att ni gillar det och glöm inte att kommenter vad ni tycker:)