biebsnoveller.blogg.se

Jag satt i soffan tillsammans med Amber och smuttade på mitt kaffe samtidigt som jag åt min frukost. På teven visades gamla avsnitt utav The Big Bang Theory och jag försökte att koncentrera mig på teven men det var svårt att undgå Amber som satt och stirrade på mig. Jag hade gjort misstaget att berätta för henne om killen jag hade sprungit in i och hon vägrade att släppa det. Tillslut gav jag upp mina försök att ignorera henne och vände mig surt om mot henne och suckade.

-          Kan du bara säga vad det är i stället för att sitta och stirra på mig? sade jag.

-          Jag fattar inte hur du kan tycka att det här inte är en stor grej.

-          Varför skulle jag tycka att det är det?

-          För att det är det! Du sprang in i en tydligen jävligt snygg kille som bad om ditt telefonnummer och ville bjuda ut dig. Hur ofta händer det i egentligen?!?

-          Jag vet ju inte ens om han kommer att ringa mig.

-          Tro mig, han kommer att ringa dig, sade Amber och såg på mig och jag kunde inte låta bli att le och tittade ner i min kopp för att försöka dölja det.

-          Tror du? Frågade jag henne och försökte låta bli att låta för hoppfull.

-          Självklart! Jag menar varför skulle han inte ringa dig?

-          Jag vet väll inte, han kanske tyckte att jag verkade konstig som stirrade på honom så mycket eller något.

-          Hade han tyckt att du var konstig hade han nog inte frågat efter ditt nummer, sa Amber och jag var tvungen att hålla med henne. Hade han tyckt att jag var skum hade han nog intefrågat efter mitt nummer. Jag reste mig upp och gick ut i köket för att hälla ut resten utav kaffet som hade blivit kallt och äckligt.

-          Vad ska vi göra idag, frågade jag Amber från köket.

-          Kan vi inte gå ner i stan och shoppa eller i alla fall kolla vilka butiker det finns och sådant. Sa Amber.

-          Ja, det låter jätte bra jag ska bara göra mig i ordning så kan vi sticka sen, sa jag och gick in till mitt rum och bestämde mig sedan för att ta en snabb dusch innan vi stack ut.

 

 

*

 

Medans Amber var inne och provade sin elfte klänning (Tror jag? Jag tappade räkningen någonstans efter klänning nummer åtta) satt jag utanför provhytten och såg slött på mobilen. Jag hade ett sms från mamma (Wow, jag kände verkligen mig populär! Lägg märke till sarkasmen) hon undrade bara hur vi hade det och eftersom jag inte hade något bättre för mig passade jag ändå på att svara henne. Precis när jag tryckt på send öppnade sig dörrarna och Amber kom ut i en röd och väldigt söt klänning.

-          Vad tycker du? Frågade Amber och såg granskande på sig själv i spegeln.

-          Den är söt, sade jag.

-          Mm, jag vet inte riktigt. Jag har ju ändå redan köpt en klänning.

-          Ja, det är ditt val, sade jag och såg ner på mobilen igen.

-          Förlåt om jag tar tid på mig jag har bara så svårt för att bestämma mig, sa Amber till mig och suckade samtidigt som hon kollade ner på klänningen som hon hade på sig.

-          Det är lugnt, jag menar vi kanske bara kommer till New York en gång och då är det väll lika bra att passa på, sa jag och log mot henne.

-          Tack och jag lovar att jag ska skynda mig, sa hon och gick in i omklädningsrummet igen när min mobil plötsligt började ringa. Okänt nummer. Jag skulle precis trycka på upptaget när jag kom och tänka på den killen jag sprungit in i så jag bestämde mig för att det bästa att göra var kanske att svara i alla fall.

-          Hej, det är Haley, sade jag så glatt jag kunde i telefonen utan att låta dum.

-          Hej! Det är Justin, sade killen i telefonen och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara eftersom jag aldrig fick reda på hans namn.

-          Eh, heej? Sa jag och jag hörde ett lätt skratt i telefonen.

-          Jag vet i äntligen inte om jag har kommit rätt men råkade jag typ gå in i dig förmiddags?

-          Det låter som jag, sade jag och skrattade.

-          Okej bra. Jag tänkte fråga om du fortfarande är intresserad utav den där middagen?

-          Ja, självklart.

-          Bra! Var bor du?

-          The New York Palace, men du behöver inte hämta upp mig. Bara säg vilken restaurang och tid så…

-          Nej, jag hämtar dig. Jag är utanför hotellet vid 8 ikväll, okej?

-          Eh, ja det låter jätte bra, sade jag förvånat.

-          Bra, då ses vi i kväll.

-          Ja. Hejdå!

-          Hejdå! Sade han och lade på och jag stirrade ner på telefonen. Han hade faktiskt ringt. Jag hade varit säker på att han inte skulle ringa, han verkade som den typen, om det nu fanns någon sådan typ.

-          Vem var det du pratade med? Frågade Amber som kom ut ur omklädningsrummet i sina vanliga kläder.

-          Justin.

-          Vem är det?

-          Han killen jag sprang in i, sa jag undvikande.

-          Så han ringde dig!

-          Ja, sade jag och kunde inte låta bli att le.

-          Jag visste det! Jag sade ju att han skulle ringa dig! Sade Amber glatt och sprang fram för att krama mig.

-          Så när ska ni träffas då? Frågade Amber efter en stunds kramandes.

-          Ikväll. Han hämtar upp mig utanför hotellet vid 8.

-          Vart ska ni?

-          Jag vet faktiskt inte? Han sade inte det.

-          Okej. Har du bestämt vad du ska ha på dig än? Frågade hon nyfiket. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig! Han sa inte om det skulle vara någon fin restaurang så jag visste inte riktigt vilken typ av kläder ens ingång jag skulle ha på mig.

-          Nä, jag har ingen aning, sade jag.

-          Bra! För nu ska vi leta kläder till dig istället, sade Amber glatt och tog tag i min hand för att dra med mig ut ur butiken rätt ut på Times Square. Jag följde efter henne och såg upp mot alla reklamskyltarna. De var gigantiska och alla lyste i olika färger och ja, det var faktiskt ganska coolt men särskilt en skylt fångade min uppmärksamhet och jag drog Amber i armen så att hon stannade.

-          Amber vem är det? frågade jag och pekade på skylten.

-          Han? Haley det är ju Justin Bieber! Asså jag vet att du kanske inte är jätte intresserad men hallå! Han är typ den kä… sa Amber och började babbla på men jag hade sluta lyssna. Killen på skylten var någon som jag kände igen mycket väl och som jag skulle träffa om bara några timmar.

 

---

Förlåt för förseningen men här är i alla fall kapitlet och ni hade säkert jätte svårt att lista ut vem killen hon sprang in i var?!? 

Previous:

Hissen plingade till och vi gick ut för att börja leta efter vårt rum. Vi gick ner för den långa korridoren som var lika fint inredd som lobbyn fast utan fåtöljer eller soffor. Jag hittade vårt rum och Amber tog fram den elektriska nyckeln som hon hade fått.

-          På tre? Frågade hon och såg på mig och jag nickade.

-          1, 2, 3, sa vi och tryckte in nyckeln och öppnade dörren…

 

-          Ahhh, skrek vi samtidigt som vi sprang in i rummet. Det var det finaste hotellrum jag någonsin sett och det var modernt inrett och hade ett vardagsrum, ett kök och två sovrum. Det var som vår egen lyx lägenhet. Jag sprang in i det ena sovrummet och slängde mig på sängen i en hög av kuddar, sängen var lätt den skönaste jag någonsin lagt på. Jag slöt ögonen och kände sedan hur en kudde träffade mig i magen. Jag stönade och såg sedan upp på en flinande Amber som stod i dörröppningen med ännu en kudde i handen.

-          Åh, du är så död. Sa jag och kastade mig upp ur sängen med en kudde i handen. Amber var snabb och hade redan försvunnit när jag kom ut ur rummet. Jag kände hur ännu en kudde träffade mig fast denna gången i bakhuvudet. Bakom mig stod Amber och jag kastade mig över henne innan hon han smita igen. Jag drämde kudden på henne flera gånge tills hon tillslut gav upp.

-          Okej, okej jag ger mig, skrattade hon och jag flinade nöjt för mig själv.

-          Det är därför man inte bråkar med mig, för det slutar ändå med att man får stryk, sade jag nöjt men insåg sedan hur fånigt det lät och började skratta.

-          Ignorera vad jag precis sade, sa jag och viftade med handen framför ansiktet medans Amber låg dubbel på golvet utav skratt. Jag skrattade åt henne och gick sedan ut i köket för att hämta något att dricka. I köket fanns ett normalstort kylskåp och inte ett minikylskåp som det brukar finnas på vanliga hotellrum. Jag öppnade dörren till kylskåpet och hittade snabbt en burk med cola som jag snabbt öppnade och drack girigt utav. Min mage kurrade högt och jag tog det som ett tecken på att det nog var dags för middag och gick ut till Amber för att fråga henne om hon också var hungrig.

-          Jag börjar bli ganska hungrig, sa jag när jag kom ut till Amber som satt i vardagsrummet framför teven.

-          Mm, jag med.

-          Är det okej om vi kanske bara beställer kinamat eller något liknande för jag orkar nog ärligt talat inte lämna rummet? Frågade jag henne och satte mig bredvid henne i soffan.

-          Jag orkar inte heller gå någonstans.

-           Jag kan ringa och beställa men vad vill du ha för något? Frågade hon.

-          Ehm, jag tar nog biff med nudlar, tror jag.

-          Okej, då ringer jag och beställer nu, sade hon och gick för att leta reda på numret till en kinarestaurang.

-          Gör du det, så går jag in och duschar så länge, sade jag och började gå mot badrummet. Badrummet var så klart lika fint och modernt inrett och det hängde vita handukar bredvid duschen. Jag log lyckligt för mig själv och satte igång duschen och började ta av mig kläderna. Innan jag skulle hoppa in i duschen granskade jag mitt ansikte i spegeln som började bli immig av vattenångan som kom från duschen. Jag hade mörka ringar under ögonen som förmodligen hade kommit till under flygturen och mitt blonda hår var uppsatt i slarvig knut som jag drog ut och borstade igenom innan jag hoppade in i duschen.  När vattenstrålarna träffade mig kände jag hur jag fick gåshud. Efter ett tag vande jag mig vid vattnet och började slappna av. Det var skönt att duscha, särskilt eftersom jag hade känt mig så smutsig efter att vi hade klivit av planet. Jag drog händerna genom håret och började schamponera in det. Efter ett tag i duschen kom jag på mig själv med att sjunga och inte det var inte vackert så jag tystnade genast. Jag stängde av duschen och tog en utav de vita handukarna från hotellet och svepte den om mig. Under spegeln låg min necessär som jag tog fram och drog ut min återfuktingskräm som jag började smörja ansiktet med. Mitt ansikte brukade alltid bli torrt men inte resten utav min kropp utav någon outgrundlig anledning. Jag hörde en knack på dörren och hur Amber skrek till mig att maten hade kommit.

-          Kommer strax, skrek jag till svar och började ta på mig ett par mjukisbyxor och hoodtröja innan jag gick ut till henne och satte mig ner i soffan och ryckte åt mig min mat.

-          Fan, vad hungrig jag var, sade jag och åt glupskt utav mina nudlar.

-          Mm, jag med, sa Amber. Vi satt och åt resten utav vår mat i tystnad och kollade på någon dålig komedi som gick på tv. När filmen slutade hade Amber somnat på soffan så jag lade en filt över henne och gick sedan för att gå och borsta tänderna. Så fort jag kom in i mitt rum igen lade jag mig på sängen och somnade nästan omedelbart.

 

*

 

Jag började sakta vakna men ville inte riktigt öppna ögonen än men gav tillslut upp och var tvungen att kolla på klockan i mobilen. Den var bara åtta på morgonen så jag försökte att somna om men det var helt omöjligt så efter tio minuter gav jag tillslut upp och gick ut i köket för att äta frukost. Amber sov fortfarande och frukosten serverades nere i matrummet så jag bestämde mig i stället för att gå ut och köpa kaffe och någon bulle. Jag hade för mig att jag hade sett typ en Starbucks ganska nära hotellet när vi hade kört hit igår, så jag tog bara på mig ett par jeans och en slapp tröja till och kammade bara snabbt igenom mitt hår, för trött för att göra något speciellt med det. Jag tog min plånbok och stoppade ner den i en väska tillsammans med min mobil och nyckeln till hotellrummet och gick sedan ut ur hotellrummet och låste dörren efter mig. När jag kom ut ifrån hotellet försökte jag komma ihåg åt vilket håll Starbucks hade legat men fick tillslut gå på min magkänsla i stället. Det var inte så mycket folk ute, vilket jag tyckte var ganska skönt. Efter bara fem minuter visade det sig att min magkänsla hade haft rätt, lite längre fram på högersida låg Starbucks. Jag gick triumferande in genom dörrarna, nöjd över att jag hade hittat det så fort. Jag fram till disken och började beställa.

-          Hej! Eh, en mellan cappucino och en stor latte med extra socker, tack. sade jag.

-          Något mer? frågade tjejen bakom disken och började knappa in min beställning på sin dator.

-          Ja och en blåbärsmuffin.

-          Var det bra så?

-          Ja.

-          Då blir det 11$ tack, sade hon och jag började gräva i min väska efter pengarna och hittade de tillslut och gav de till henne. Hon vände sig sedan om och började fixa med min beställning.

-          Varsågod, sade hon och sträckte sedan kaffet och muffinsen till mig.

-          Tack så mycket, sade jag innan jag tog det och gick ut genom dörren. Jag försökte att hålla kvar kaffet i mina händer utan att tappa det och var så fokuserad på att kolla ner på kaffet att jag inte märkte när någon närmade sig framför mig och gick rakt in i personen. Jag tappade kaffet i marken och kände hur marken började närma sig och blundade automatiskt och förberedde mig för smärtan som skulle träffa mig i ryggen men fångades utav ett par starka händer innan jag tog i. Jag öppnade försiktigt ögonen och granskade personen som hade fångat mig. Det var en kille i kanske i artonårsåldern med brunt hår som var instoppat under en svart keps och ett par glasögon som täckte hans ögon, men döma utav det jag kunde se utav honom var han väldigt snygg.

-          Är du okej? Frågade han med en orolig röst.

-          Ja, sade jag svagt och fortsatte att studera hans ansikte. Ja, han såg riktigt bra ut, tänkte jag när han harklade sig försynt och jag kom på att han fortfarande höll mig i min famn och reste mig genast upp. Han böjde sig ner och gav mig sedan mitt kaffe och min muffin som faktiskt hade klarat sig.

-          Tack, sade jag och log mot honom i ett tacksamt leende.

-          Ingen orsak, sa han och log tillbaka. Han verkade bekant på något sätt och det störde mig att jag inte kunde placera honom. Jag stod där som ett fån och studerade honom igen när han plötsligt avbröt mig i mina tankar.

-          Du, jag måste verkligen sticka nu men jag kanske skulle kunna få ditt nummer så kanske vi skulle kunna träffas någon gång och typ äta middag eller något? frågade han mig.

-          Ehum, visst, sade jag och började gräva i min väska efter ett block (som jag utav någon outgrundlig anledning alltid bar med mig) och hittade sedan en penna som jag skrev ner mitt nummer på och gav det till honom.

-          Här, sade jag.

-          Tack, jag ringer dig sen, sa han och började gå iväg medans jag stod kvar förvirrad på trottoaren. Vad hade precis hänt?

 

 

  Previous:   

-          Ja,okej. Men allvarligt, gillar du honom? Frågade hon igen.

-          Nej, jag gillar inte honom, snäste jag åt henne och ångrade mig genast.

-          Jag menar, han dumpade mig för över ett halvår sedan så helt ärligt har jag varit tvungen att gå vidare. Visst kan jag sakna honom ibland men inte på det sättet om du förstår vad jag menar, sade jag och hoppades att hon skulle nöja sig med den förklaringen.

-          Ja, jag förstår, sade hon och nickade samtidigt som vi började gå mot kassan för att betala skorna.

 

 

Det var typiskt torsdags väder, på något sätt, då regnet hängde i luften, marken var blöt efter nattens regn och allting bara kändes grått och tråkigt. Vädret hade tyvärr smittat av sig på mitt humör och jag var både trött och sur utan att i äntligen veta varför. Jag klampade in i skolan och marscherade fram till mitt skåp och hängde in jackan och väskan för att sedan ta fram mina böcker.

-          Hejsan! Sade Amber glatt när hon hoppade fram till mig ovanligt glad verkade det som.

-          Hej, mumlade jag fram.

-          Oj, någon är visst inte på humör idag, sade Amber fortfarande lika glatt.

-          Mm, sade jag bara utan att orka lämna någon vidare kommentar.

-          Jag tror jag vet hur jag ska kunna muntra upp dig, sade Amber och grep tag i min arm och drog med mig en bit bort från skåpet.

-          Du vet ju att jag anmälde mig till den där tävlingen, sa hon och jag nickade.

-          Den där då man kunde vinna en resa till New York, va? Sade jag.

-          Ja, precis. Så igår fick jag ett svar att jag hade vunnit! Halv skrek hon och jag log mot henne.

-          Grattis gumman! du Sade jag och drog in henne i en kram.

-          Och det är inte allt. Vad händer om jag säger att det är en resa för två? sade Amber glatt och vickade på ögonbrynet. Jag såg på henne frågande ett tag innan jag förstod vad det var hon menade.

-          Vänta, bjuder du med mig till New York, sade jag förvånat och såg på henne och hon nickade ivrigt.

-          Herregud, allvarligt! Skrek jag och hoppade fram för att krama henne.

-          Ja, jag har redan pratat med mina föräldrar så nu är det bara dina kvar men mamma lovade att de skulle prata med dem så att de visste att allting var okej och så, sade hon glatt och jag började skratta av lycka.

-          Men när ska vi åka? Frågade jag.

-          Vi åker redan nästa torsdag, så det är bara en vecka kvar, sade hon glatt.

-          Och vet du vad det bästa är?

-          Nä vadå? Sa jag nyfiket.

-          Vi kommer bo på ett femstjärnigt hotell, alltså kan du fatta det!

-           Jag vill inte förstöra men jag tror inte att jag har råd med det, sade jag och såg besviket på henne.

-          Åh din dummer! Hotellet ingick i vinsten så vi betalar inte ett skit, sade hon och jag log brett. Jag skrattade och gick sedan i armkrok med Amber till första lektionen för dagen.

 

En vecka senare

 

Jag såg ut genom det lilla fönstret i flygplanet och såg hur staden närmade sig under oss. New York var ofantligt stort och jag var ändå uppvuxen i Los Angeles så jag var van vid storstaden men New York var verkligen sjukt stort och jag gillade det. Jag hade alltid älskat stora städer både för utbudet av butiker men också för att det är så lätt att smälta in i en stor stad. Jag tog upp min kamera och tog ett foto, eller kanske mer tjugo foton, men jag kanske bara skulle hit en gång så det var väll lika bra att ta ordentligt med foton. Jag vände mig mot Amber som hade somnat med munnen öppen och tog en bild på henne med och skrattade, hon såg ganska rolig ut faktiskt. Vi hade flygigt i fem timmar och jag var glad att det var ett direkt flyg så att vi slapp att mellanlanda för det hade bara dragit ut på det hela. Jag började städa lite vid min plats så att det skulle gå snabbare sen. Jag slängde ner min cola i väskan eftersom det fortfarande fanns lite kvar, tillsammans med mitt choklad och en liten chipspåse(jag hade väll inte ätigt något speciellt nyttigt på planet om vi säger så).  Jag suckade och väntade på att piloten skulle börja gå ner för landning medans jag kände hur han nog cirkulerade ett varv runt landningsbanan först, antagligen för att vänta in klartäcken från flygplatsen. Jag tryckte mig tillbaka i stolen och slöt ögonen, inte för att jag var trött eller försökte sova utan för att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag hatade att flyga annars men den här gången hade det faktiskt gått ganska bra, även om jag hade varit livrädd vid starten och suttit på helspänn i min stol så hade jag faktiskt börjat lugna ner mig lite nu. Amber hade försökt underhålla mig så att jag inte skulle tänka på hur högt upp vi faktiskt var men hade efter ett tag somnat mitt under ett kortspel. Jag hade försökt att göra samma sak men det var helt enkelt omöjligt att somna på 10 000 meter upp i luften. Jag kände hur planet började gå ner för landning och jag grep tag i stolens armstöd.  Bredvid mig hörde jag hur Amber grymtade till bredvid mig och jag öppnade försiktigt ögonen för att se på henne. Hon började sätta sig tillrätta i stolen och gnuggade sig i ögonen och såg sedan upp på mig.

-          Vad är klockan? Frågade hon sömnigt.

-          Tjugo över tre, tror jag.

-          Okej, sa hon och började sedan rota i sin väska och leta efter något. Efter en stunds letande drog hon fram ett paket med tuggummi och stoppade in två stycken i munnen.

-          Vill du ha? Frågade hon och sträckte fram paketet mot mig.

-          Nä tack, jag har själv, sa jag och pekade på min mun samtidigt som jag smaskade extra ljudligt.

-          Ok, sade hon och ryckte på axlarna. Planet tog i marken och jag hoppade till i min stol. När planet hade stannat började folk runt omkring mig applådera (inklusive Amber, som till och med skämde ut mig genom att busvissla, moget) medans jag bara andades ut och försökte komma ur planet så fort som möjligt. Jag tog min väska och försökte tränga mig ut i gången och komma ut ur flygplanet med Amber hack i häl. Vi skyndade oss för att hämta våra väskor även om vi inte hade brottom, men jag ville komma ifrån flygplatsen. Jag längtade till hotellet så att jag kunde duscha för jag kände mig så ofräsch efter någon timme på flygplatsen och flera timmar på flygplanet. Vi behövde bara vänta i någon minut, en förvånansvärt kort tid om du frågar mig, innan vi såg våra väskor och kunde komma ut från flygplatsen för att försöka få tag på en taxi. Amber verkade väldigt van och jag undrade hur mycket hon hade rest i äntligen. Utanför flygplatsen stod flera taxibilar och väntade och alla i samma gula färg som var så typisk för New York. Taxin luktade cigarrök och jag blev förvånad över att de fick lov att röka i taxin. Radion spelade musik som jag endast kunde identifiera som ”ny” eftersom jag inte hade en aning om vad det var för något och försökte inte heller. Jag såg ut på Manhattan eller i alla fall den gatan i Manhattan som vi var på just nu och skulle jag inte varit från Los Angeles hade nog de här byggnaderna varit mer än gigantiska för mig för det var precis var de var, gigantiska. Min kamera låg i min väska och jag tog upp den ännu en gång för att ta ett foto och passade på att ta ett av Amber också som satt och studerade sina naglar. Hon ryckte till när blixten gick av och såg upp på mig.

-          Smile, sade jag och knäppte av ännu ett foto. Hon log och gjorde sedan en grimas som var allt annat än vacker och som jag stolt lyckades få med på bild.

-          Får se, sade hon precis som ett litet barn och lutade sig mot mig. Jag visade henne bilderna och hon började skratta och gömde ansiktet i händerna.

-          Fan vad ful jag ser ut! Du måste radera dem sen, lovar du? Sade hon och flinade mot mig.

-          Jaja, sade jag och tänkte på vilken tur det var att jag tog med min dator så att jag kunde ladda över de där sen så att de skulle vara säkra. Taxin stannade och vi hoppade av. Jag hoppade av taxin och såg upp vad jag antog var vårt hotell. Det såg otroligt lyxigt ut och då förmodligen svindyrt om vi hade betalat för det. Amber betalade taxi chauffören även fast jag protesterade och sa att jag kunde betala eftersom hon ju trots allt hade bjudit med mig på den resan, men hon insisterade. Vi gick in genom entré dörrarna och lobbyn var så otroligt fin och väldigt modernt inredd. Jag betedde mig säkert som en idiot där jag stod gapandes med stora ögon och såg mig omkring i den fina lobbyn. Amber hade som tur var lite mer fattning än jag och gick fram och började checka in medans jag följde efter henne helt förtrollad av vad jag såg. Som tur var skötte hon allt så jag behövde bara följa efter henne in i hissen.

-          Vilket rum ska vi bo på? Frågade jag henne och såg hur hon tryckte in knappen till våning 18 i hissen. Vi skulle tydligen bo ganska högt upp i hotellet men när jag såg att det fanns 24 olika knappar till våningarna insåg jag hur stort hotellet i äntligen var.    

-          Vi har rum 302, sade hon och jag såg förväntan i hennes ögon.

-          Jag kan inte riktigt förstå att vi faktiskt är här, sade jag och såg glatt på henne samtidigt som det kändes som om hela jag ville börja dansa utav lycka eller så var jag bara konstig från flygresan, vem vet.

-          Nä jag vet, jag kan inte heller riktigt fatta det, sade hon och jag tror att hon var ungefär lika förväntans full som jag. Hissen plingade till och vi gick ut för att börja leta efter vårt rum. Vi gick ner för den långa korridoren som var lika fint inredd som lobbyn fast utan fåtöljer eller soffor. Jag hittade vårt rum och Amber tog fram den elektriska nyckeln som hon hade fått.

-          På tre? Frågade hon och såg på mig och jag nickade.

-          1, 2, 3, sa vi och tryckte in nyckeln och öppnade dörren…

---

Så, då är äntligen det andra kapitlet ute! Hoppas ni gillar det<3