Chapter 14
- Lilly det är inte som du tror vi är bara vänner, sa Justin med en lugn röst. Jag visste inte vad jag skulle tro men jag orkade inte bry mig utan satte mig rakt der på golvet och brast ut i gråt ännu en gång. Helt ärligt hur mycket kan man gråta på en dag tänkte jag.
- Nej Lilly jag lovar vi är bara vänner jag lovar, sa Justin och tog upp mig i han famn så att jag satt i han knä medan han kramade mig.
- Det är inte det att Jasmine är här för jag tror på dig, sa jag.
- Men vad är det då, sa Justin samtidigt som han tog bort en hårslin
ga från mitt ansikte.
- Min mamma är död…..
Jag vaknade med ett ryck och såg mig skräckslaget runt om i rummet. Det tog ett tag innan jag kom på var jag var någonstans och jag andades ut. Jag låg i Justins säng, jag hade antagligen somnat i hans famn igår, så han hade väll bara burit mig till hans säng i stället. När jag tänkte på hur jag hade somnat i hans famn kom jag också att tänka på mamma. Jag måste ha missuppfattat läkaren igår. Ja, jag hade nog bara missuppfattat honom. Hon lade säkert bara i en koma och skulle vakna upp när som helst. För hon kunde inte vara borta. Jag försökte att låta bli att tänka på ordet som hela tiden verkade vilja tränga sig in, men desto mer jag försökte hålla det borta desto mer började jag tänka på det. Död. Det var ett hemskt ord och hon kunde bara inte vara det. Men hur mycket jag än försökte att hålla det borta så visste jag att jag snart skulle tvingas att möta sanningen. Och det var något jag fruktade. Jag ville att allt skulle vara som vanligt. Jag suckade och vände mig om för att kolla på klockan. Tio över tre. Justin andades tungt bredvid mig och jag försökte att somna om men det gick bara inte så jag sträckte på mig och reste mig upp från sängen så tyst som möjligt så att jag inte skulle väcka Justin. Jag gick försiktigt ner för trappan och in i köket och såg efter ett skåp där han kunde tänka sig att ha glasen. Min hals brände och jag var tvungen att dricka något. Jag öppnade skåp efter skåp tills jag hittade ett med glas i och tog försiktigt fram ett stort glas och fyllde den upp till kanten med kallt vatten. Jag drack girigt och hoppade förskräckt till när jag hörde ett ljud bakom mig.
- Kunde inte du i heller sova, sade Jasmine lugnt och gick fram till mig för att även hon ta ett glas med vatten. Jag skakade bara på huvudet då jag inte orkade svara. Hon såg granskande mig innan hon sade:
- Är du okej? Sade hon och såg bekymrat på mig. Jag fick tillbaka klumpen i magen och tänkte återigen på mamma. Hur kunde jag låta bli att tänka på det? Skulle jag berätta allt för Jasmine? Jag menar jag kände ju knappt henne, men samtidigt så ville jag ju verkligen berätta för någon.
- Nä, faktiskt inte, sade jag och såg ner i golvet. Jag försökte låta bli att möta hennes blick och gick i stället mot vardagsrummet och satte mig ner med glaset i handen. Jasmine följde efter och satte sig ner mitt i mot mig.
- Vill du prata om det? frågade hon. Jag nickade och började berätta. Jag berättade om min pappa som hade dött i krig, jag berättade om Texas och mina gamla kompisar och jag berättade om mamma, hur jag vägrade att tro på det men sakta började inse fakta och hur ont det gjorde. Det var jobbigt att berätta och jag kunde inte hålla tårarna inne utan började gråta men fortsatte ändå att berätta och Jasmine var en väldigt bra lyssnare, hon avbröt mig inte en enda gång utan bara såg på mig och nickade i mellan åt och jag kände verkligen att jag kunde berätta allt. Jag tror att jag satt och pratade i minst en timme och jag kände hur det faktiskt hjälpte att prata. Det var bara en liten skvätt kvar av vattnet och jag drack snabbt upp det innan jag reste på mig för att gå in i köket och ställa glaset. Sedan sade jag god natt till Jasmine och gick upp för trappan igen och in Justins sovrum. Jag öppnade försiktigt dörren och försökte låta bli att höras när jag gick över golvet och lade mig ner i sängen igen. Jag vände mig mot honom och såg på honom när han sov. Han öppnade försiktigt ögonen och kisade mot mig medans jag bara låg kvar och såg trött på honom.
- Är du redan vaken?
- Ja, jag var bara nere och tog ett glas med vatten och pratade med Jasmine, sade jag.
- Jasmine? Sade han förvånat.
- Jag trodde inte att ni var kompisar, sade han.
- Nä, men vi pratade och det var skönt att berätta för någon om allt som har hänt och hon är faktiskt en väldigt bra lyssnare, sade jag. Han såg på mig och jag försökte mig på ett leende som förmodligen blev väldigt fejkat.
- Är du säker på att du är okej? Frågade han.
- Jag vet inte om man kan kalla det okej efter allt som har hänt, men jag är inte ett vrak i alla fall som det inte går att prata med om det är det du menar, sade jag. Han såg på mig och log mot mig innan han lade ena armen om mig och drog in mig i hans famn.
- Du vet att jag alltid kommer att var där för dig, va? Viskade han i mitt öra.
- Jag vet, sade jag och lutade huvudet mot hans arm. Jag visste att det skulle bli tufft den närmaste tiden men så länge som jag hade Justin som stöttade mig visste jag att jag skulle komma igenom det i alla fall och det var något som lugnade mig. Att veta att han skulle finnas där för mig var det som gjorde att jag faktiskt kunde somna och jag slöt ögonen för att än en gång somna i hans famn.
Då var äntligen kapitel 14 ute, jag hoppas att ni gillar det och ursäkta för förseningen.
/Nathalie
Glöm inte att kommentera<3
Chapter 12
Jag bredde på ett lager med smör på mackan och såg på klockan. Fan. Jag var försenad, jag bara tog mackan i handen och sprang ut i hallen och tog jackan i farten. Jag fick äta mackan på vägen till bussen i stället, jag hade inget annat val. Det var kallt ute och jag kände hur mitt redan rufsiga hår blev en än värre röra av vinden än vad det hade vart tidigare. Åh, det här var verkligen inte min bästa morgon. Jag hade sovit som en stock och inte hört väckarklockans skrällande ljud, och om det var något jag hatade så var det när jag var försenad, man han aldrig fixa sig ordentligt och s så var jag bara sur hela dagen för jag tyckte att jag såg hemskare ut än vanligt. Jag kom fram till busshållsplatsen och såg på klockan att jag hade kommit fram i tid och dessutom i god tid. Michelle var som vanligt där före mig och väntade.
- Herregud, jag hade världens stressigaste morgon, sade jag till Michelle samtidigt som jag försökte att äta min macka.
- Stackars dig då, sade Michelle bara och tittade ner i marken. Hon lät sur, hade jag gjort något fel eller?
- Vad gjorde du igår då, sade jag mest bara för att jag skulle säga något.
- Inget, sade hon kort och såg bara mot bussen som precis rullade in framför oss. Dörrarna öppnade sig och Michelle var snabb på och jag hoppade på precis efter henne. Hon gick inte och satte sig på ett ledigt tvåmannasäte som hon brukar utan satte sig istället bredvid en tjej som jag kände igen från matten tror jag. Jag suckade och såg efter en ledig plats någon stans och hittade till min lättnad ett ledigt säte bredvid Liam. Michelle såg på mig med en kall blick och när jag log mot henne tittade hon bara bort, allvarligt, vad hade jag gjort för fel?
- Är det din frukost, sade Liam och nickade mot min macka när jag satte mig ner.
- Ja jag försov mig så det fick bli så här, sade jag och log ursäktande. Han bara nickade mot mig och tittade sen ut genom fönstret. Vi satt tysta resten utav bussresan och det var skönt på det sättet att jag slapp att prata, för just nu orkade jag inte prata med någon, jag försökte i stället att komma underfund vad som hade hänt med Michelle. Hon brukade alltid vara snäll mot mig och hade inte verkat som den som helt plötsligt bara ändrar sig och slutar umgås med en person. Nä, det måste ha hänt något, det kanske inte ens hade något med mig att göra, utan det kanske bara hade hänt något. Vad det än var är jag tvungen att prata med henne sen. Bussen stannade framför skolan och jag klev av.
Lunch
Jag satt tillsammans med Liam och några utav hans fotball kompisar och åt min mat, Michelle hade fortsatt att undvika mig hela dagen och jag började bli ganska trött på det. På engelskan hade hon till och med snäst åt mig, något måste ha hänt och det värsta var att jag inte hade en aning om vad. Jag visste verkligen inte vad jag hade gjort, men en sak jag visste var att jag var tvungen att reda ut det här med Michelle, för jag avskyr verkligen sådana här ”tysta” bråk. Jag reste mig upp från bordet och lämnade kvar killarna i deras diskussion om hur grym någon match hade varit igår på tv:n. Jag gick istället mot Michelle där hon satt bland några andra tjejer och åt.
- Michelle, kan vi prata, frågade jag henne och alla tjejerna såg upp granskande på mig, även Michelle fast hon såg på mig med betydligt mer avsky i blicken än vad de andra gjorde.
- Varför det, svarade hon trotsigt och de flesta vid bordet såg ner på sin mat för att undvika vår konversation som nog snart skulle börja kännas ganska pinsam om den fortsatte på samma sätt.
- För att vi verkligen behöver det, sade jag och såg på henne med en bedjande blick.
- Snälla? Sade jag igen. Hon suckade och reste sig upp och följde med mig ut från matsalen och ut på skolgården. Jag ställde mig vid ett hörn så att ingen skulle lägga märke till oss.
- Michelle, vad är det med dig? Du har varit jätte konstig mot mig hela dagen. Bara säg vad det är, för jag klarar inte av att du är arg eller sur på mig eller vad det nu än är du är. Snälla, bara prata med mig, sade jag bedjande. Hon stod med armarna i kors över bröstet och såg upp på mig med en mörk blick när jag pratat färdigt.
- Okej, vill du veta vad det är? Sade hon argt och såg på mig.
- Ja tack, sade jag och såg på henne och väntade på vad hon skulle säga.
- Trodde du verkligen inte att jag skulle få reda på det? Trodde verkligen att jag var så jävla dum så att jag inte skulle lista ut att det var du? Halv skrek hon på mig och såg förvirrat på henne, vad pratade hon om?
- Få reda på vad?
- Åh, som om du inte vet vad det är jag pratar om, sade hon förbannat och började gå där ifrån.
- Nä, jag har faktiskt ingen aning om vad det är du pratar om, sade jag och nu började jag faktiskt bli irriterad för att hon vägrade att säga vad det var. Jag gick efter henne och tog tag i hennes arm och vände henne mot mig.
- Seriöst Michelle, lägg av nu och bara säg vad det är, sade jag och såg henne in i ögonen.
- Jag vet att du är tjejen på fotot med Justin Bieber, jag vet att du har kysst honom så bara sluta.
- Va? Sade jag förvånat. Jag såg chockat på henne, hur kunde hon veta det? Man kunde inte ens se mitt ansikte på det fotot.
- Äh, lägg av. Spela inte förvånad, jag vet att det var du. Jag såg till och med när du kysste honom igår kväll, utanför ditt hus. Så du kan lika bra bara sluta att ljuga för mig för jag vet redan allt, sade hon och jag såg på henne chokat.
- Är det därför du har varit så sur på mig idag?
- Ja, jag fattar inte hur du kunde göra det mot mig när du vet hur mycket jag älskar honom, det var jag som gillade honom inte du. Fattar du hur orättvist det här är? Sade hon och såg på mig.
- Alltså, eh, jag visste inte att du kände på det viste. Jag lovar, men jag kan inte hjälpa hur det är jag känner för honom, det är bara så det är, sade jag och såg ledsamt på henne.
- Så du var bara tvungen att ha han som din kysskompis, det finns massor av andra killar men du var tvungen att välja honom.
- Du har missuppfattat det här Michelle. Han är inte bara någon kille som jag övar kysstekniker på, jag gillar verkligen honom och han gillar mig. Michelle, vi är tillsammans, sade jag och såg på henne medans hon lät den informationen sjunka in.
- Är ni tillsammans? Sade hon frågande på mig och jag såg hur hon tänkte om och jag hoppas verkligen att det var till det bättre, för jag skulle aldrig orka om hon fortsatte att hata mig.
- Ja, och jag gillar verkligen honom. Men du vet att jag aldrig skulle klara av att vara tillsammans med honom om det skulle betyda att du hatade mig.
- Jag hatar inte dig, sade hon lågt och log mot mig.
- Så vi är vänner igen då? Frågade jag henne.
- Vänner, sade hon och jag kramade om henne.
- Men jag har en fråga, sade hon och såg på mig och jag såg frågande tillbaks på henne.
- När får jag träffa honom? sade hon och flinade mot mig. Jag skrattade och krokade fast min arm i hennes och började gå tillbaks in i skolan.
- Snart, men du måste lova att inte berätta det här för någon, sade jag och såg allvarligt på henne.
- Jag lovar, sade hon och lade handen på hjärtat.
- Bra, nu måste vi skynda oss så att vi inte kommer försent till lektionen, sade jag och skyndade på stegen samtidigt som jag tänkte på hur glad jag var över att det här problemet med Michelle hade löst sig så lätt, och jag måste erkänna att det var skönt att någon visste, så at jag skulle ha någon annan än Justin att prata med om det här.
12 kapitlet ute, hoppas att ni gillar det glöm inte att kommentera<3
/Nathalie
Chapter 11
Liam och Michelle såg efter mig när jag gick men kände nog att det inte var lönt att följa efter. Det goda humöret jag hade haft i morse när jag vaknade var som bortblåst. Allt jag ville var att gå hem, men jag kände att det inte var lönt att skolka andra veckan i en ny skola. Istället gick jag bara ut på skolgården och satte mig ner på en bänk. Jag behövde verkligen prata med Justin och det nu. Därför tog jag upp min mobil och slog hans nummer…
Men han svarade inte i mobilen så jag gick tillbaka till skolan. Efter en lång och riktigt irriterande dag var jag äntligen hemma. Jag gjorde ett litet mellanmål som bestod av en knäcke macka och ett glas mjölk. När jag hade ätit upp satt jag ner disken i diskmaskinen och gick upp på mitt rum. När jag kom in på mitt rum satte jag på musik och började dansa och sjunga med. Helt plötsligt ringde min mobil ringde så jag sänkte volymen och svarade.
(Lilly/Justin)
- Hej Lilly här.
- Ja hej det är Justin.
- Oh hej, jag ringde dig innan idag men du svarade inte?
- Nej jag vet jag hade någon intervju men jag undra om du vill träffas vi måste snacka om någon sak!
- Okej vad sägs som att jag kommer till dig så kan vi snacka.
- Ja det blir jätte bra då ses vi om en halvtimme eller?
- Ja det blir jätte bra.
- Hejdå.
- Hejdå.
Ja jag blev lite nervös när Justin ville snacka om något med mig undra om det var något jag hade gjort. I alla fall jag borsta igenom håret en extra gång satte på lite mer mascara och tog på mina ytterkläder sen började jag att gå mot Justin. När jag var framme så knacka jag på dörren och till min förvåning var det inte Justin som öppna utom en mörk och ganska storkille.
- Hej jag heter Lily och söker Justin, sa jag lite osäkert. Han kollade lie misstänkt samt på mig innan han brast upp i ett leende och omfamnade mig i en stor bamse kram.
- Hej vad kul att äntligen få träffa dig, jag är Kenny Justin livvakt, sa Kenny som tydligen var Justins livvakt.
- Kul att få träffa dig med men hur vet du vem jag är, sa jag lite smått chokad.
- Justin har pratat om dig så mycket dom senaste dagarna han har till och med pratat i sömnen med dig, sa Kenny.
Jag sa inget utan skrattade lite smått och gick sedan upp på Justin rum. När jag kom upp knackade jag lite lätt på dörren och hörde att någon mumlade kom in. När jag gick in i rummet vände sig Justin om från datan och kollade på mig med ett leende som jag besvarade med ett stort leende. Jag gick fram till honom och kramade han och han besvarade kramen innan jag satte mig ner i hans säng.
- Jo det var en sak jag ville prata med dig om, sa Justin nervöst.
- Jo jag vet du sa det men vad? Sa jag lite nyfiket men ändå nervöst.
- Jo det är så att du vet när vi ja..du..vet kysstes igår var det någon som han ta foto på det och nu är det ute över hela internet men man ser inte ditt ansikte bara mitt, sa Justin.
- Ja jag vet jag såg det i skolan idag, sa jag och kollade ner i marken. Det var nu han skulle säga att det inte kommer funka mellan oss och det var bar om vi bara var vänner. Jag fick en lite klump i magen som bara växte och växte.
- Och det är nu du vill att vi bara ska vara vänner, sa jag och kände mig dum och korkad.
- Nej nej absolut inte jag ville säga att jag vill utveckla det vi har till en högre nivå, sa Justin och jag blev chockad men ändå glad samtidigt.
- Som pojkvän och flickvän, sa jag medan han satte sig på sängen bredvid mig.
Han kollade mig djupt in i ögonen och jag försvann till en annan värld. Hans ögon var speciella för varje gång man kollade in i dom så drunknade man i dem.
- Ja som pojkvän och flickvän, sa Justin. Jag bara satt kvar och kollade han rakt in i ögonen.
- Lilly vill du bli min Shawty, frågade Justin.
- Ja det är klart jag vill, svarade jag lite ivrigt men hann inte tänka mer på det innan jag hade Justins läppar emot minläppar. Det var inte första gången jag kände hans läppar massera mina men denna gång var helt klart betträ än dom andra för nu var jag Justins och bara Justins. När vi sedan avbröt kyssen förklarade Justin att han inte vill gå ut med det offentligt än för att då skulle jag bara få massa Hotmail ifrån hans fans och det hade jag stor förståelse till. Själv ville jag inte heller gå ut med det för jag var inte redo att visa världen att jag var tillsammans med Justin Bieber och jag var inte beredd på att få massa Hotmail från arga fans.
Justin och jag bestämde oss för att gå ut och köpa glass och bara njuta av varandras närhet.
Efter en hel eftermiddag/kväll tillsammans följde Justin mig hem och innan jag öppnade dörren drog han in mig i hans famn och viskade ’’du är min nu och bara min’’ och jag rodnade lite lätt men det var ju klart att Justin skulle märka det så han drog bort en hårslinga från mitt ansikte och satte handen på min kind och strök den lätt med sin tumme innan han kysste mig. Vi sa hejdå och sen så gick jag in.
Michelles perspektiv
Jag var på väg till Lilly för att fråga om hon ville med till McDonalds för att ta en snabb middag och bara va med varandra. När jag är ett steg från hennes uppfart ser jag två stycken stå och kyssas och ser direkt att det var Lilly men jag kunde inte se vem killen var i med att han hade ryggen vänd mot mig. När dom avslutar kyssen hoppar jag snabbt in i närmsta buske för att inte förstöra det fina ögonblicket mellan dom. Jag hör hur ytterdörren stängs och jag kan gå fram. När jag är på väg mot Lillys dörr krockar jag med en person som jag kunde känna igen på en mils avstånd. Det var inte sant. Hur kunde hon? Hon visste att jag var djupt förälskade i honom. Det var Justin. Justin Bieber. Jag kollade upp på honom och mumlade et t förlåt innan jag sprang i väg med tår fyllda ögon.
Ja då var äntligen Chapter 11 ute jag är jätte ledsen att det inte kom ut igår men jag hade jätte ont i min tumme (där jag har gips för tilfället och hela vägen upp till armbågen) och mådde skit men hoppas ni förstår.
I alla fall glöm inte att kommenter vad ni tycker så vi vet om vi gör något fel och var inte blyga vi tål kretik <333
- Olivia
Chapter 10
Helt plötsligt märker jag att Justin reser sig från gungan och börjar gå men jag satt kvar tills jag insåg att jag måste springa efter. Jag reste mig snabbt och så inte Justin någon stans så jag sprang automatiskt mot han hus. När jag hade sprungit halvägs såg jag Justin sitta lutad mot ett träd vid trottoaren. Jag sprang fram till han och såg att hans ögon var svullna. När jag var så pass nära slängde jag mig i hans famn och kysste han. Till en början var han nog chockade i med att han kysste tillbaka efter en stund.
- Vet du vad Justin jag gillar dig med…
Jag vaknade på morgonen utav ett högt skrällande ljud och smällde till väckarklockan som ringde bredvid mig. Måndag. Det betydde en ny vecka i skolan och även om det vanligtvis hade varit rena tortyren så kunde jag inte vara på dåligt humör idag. Det gick inte, jag var alldeles för glad och kanske rent utav euforisk. Så istället för att släpa mig upp ur sängen är det bättre att beskriva det jag gjorde med att studsa upp. Det var väldigt sällan jag var så här glad på morgnarna men efter det som hade hänt igår, hade det hade nog varit mer konstigt om jag inte hade varit så glad som jag var. Jag gick fram till garderoben och drog fram en oversize tröja med ett para tajta jeans, eftersom det var höst var det också ganska kallt ute och jag älskade att ha sådana sköna stickade tröjor då. Jag sprang ner för trappan och hoppade in i köket samtidigt som jag nynnade på någon låt jag hade hört när jag fortfarande bodde i Texas. Jag tog fram frukosten och stod upp och åt den även om jag vet att mamma hatar när jag gör det, och precis som om hon hört på något sätt att jag tänkt på henne kom hon ner för trappan och gick in i köket för att pussa mig på kinden innan jag hann backa undan. Hon log mot mig och såg sedan på mig med en konstig mamma blick.
- Värst vad du var glad i dag då, sade hon när jag åter hade börjat nynna på låten.
- Ja, jag vaknade väll på rätt sida för en gångs skull, svarade jag.
- Tack och lov för det, sade hon för sig själv precis som om hon trodde att jag inte skulle höra..
- Vadå? Jag brukar väll vara glad på morganarna, sade jag förvånat.
- Ja, vi säger väll det gumman, sade hon bara och lämnade köket.
- Tack för den, mumlade jag tyst för mig själv. Jag såg upp mot klockan som hängde i köket och jag såg att det var dags att göra mig färdig så att jag inte skulle missa bussen. Disken satte jag ner i diskmaskinen och sprang sedan upp för trappan för att sminka mig. jag sminkade mig bara lätt och tog sedan min väska för att springa till bussen. Det blåste ute och jag var tvungen att hålla i min mössa så att den inte skulle flyga iväg. När jag kom fram till busshållsplatsen stod Michelle redan där.
- Hej, sade jag glatt och log mot henne.
- Hej, sade hon glatt tillbaka och log mot mig. Jag hoppade och såg efter Michelle och satte mig ner bredvid henne.
- Har du hört det om Justin Bieber, sade hon och såg med stora ögon på mig. Jag ryckte till av hans namn men försökte att inte visa det.
- Nä, vadå? Svarade jag bara i stället.
- Han ska ha kysst en okänd tjej utanför en lekplats här i Atlanta, sade hon och jag stelnade till. Hur kunde hon veta om det? Jag trodde inte att det var någon som hade sett oss? Men eftersom någon nu hade sett oss betyder det att jag förmodligen snart skulle vara känd över hela världen som Justin Biebers nya flickvän och det var inte något jag ville.
- Hur vet du det? sade jag och ångrade mig direkt. Jag borde kanske ha spelat lite mer entusiastisk än jag var men det här kom lite som en chock för mig och jag var oftast inte jätte bra på att handla smart när jag inte var bered på det. Michelle märkte det och såg konstigt på mig innan hon svarade:
- Alltså det är över hela internet, alla vet om det. Ja, förutom du då, sade hon men på något vis lyckades hon att säga det utan att låta elak. När jag bara fortsatte att kolla på henne med en frågande blick tog hon upp sin mobil.
- Jag ska visa dig. Hon gick in på någon fansite om Justin och klickade upp den senaste upplagda bilden, och ja, mycket riktigt var Justin där när han kysste mig på lekplatsen. Bilden var förmodligen tagen från långt avstånd med en mobilkamera och som tur var, var inte mitt ansikte med på någon utav bilderna som Michelle klickade upp. Hon gick in på en annan sida och visade exakt samma bilder igen och rubrikerna var ungefär densamma på var enda bild. Vem är Justins nya tjej? Justin kysser okänd tjej! Har Bieber en hemlig tjej? Ja, de flesta artiklarna och rubrikerna gick ut på frågan vem jag var. Jag tog hennes mobiltelefon och fortsatte att bläddra igenom bilderna.
- Herre gud, mumlade jag.
- Va?
- Jag menar Herre Gud!, halv skrek jag och såg på henne med lika stora ögon som hon sett på mig med innan. Jag kände själv hur falsk jag lät men Michelle verkade inte märka något.
- Jag vet, alltså vet du hur stort det här är för mig! sade hon.
- Jag vet alltså det här är den största grejen på evigheter, sade jag och försökte att spela med.
- Ja alltså… sade Michelle och fortsatte att babbla på medans jag slutade att lyssna. Jag lät henne prata på de sista minuterna som var kvar till skolan innan vi skulle hoppa av. Hon pratade verkligen hela tiden och hon verkade inte ens märka att jag hade slutat prata, men det var i för sig bara skönt för min del. Bussen stannade vid skolan och vi hoppade av. Jag sade hejdå till Michelle och gick till mitt skåp där Liam redan stod och väntade på mig så att vi kunde ha följe till matten.
- Hej, sade jag.
- Hej, sade han log mot mig.
- Så hur har din helg varit, frågade jag honom mest bara för att ha något att prata om samtidigt som jag tog ut mina böcker ur skåpet.
- Helt okej, jag har spelat en match bara, sade han.
- Jaha, vad spelar du? Frågade jag och började gå mot mattesalen.
- Football, sade han (amerikansk football) .
- Oj, är inte det en jätte tuff sport, alltså man skadar sig ganska mycket va?
- I början gör det ganska ont på de första matcherna och sådant men nu är jag van och det är bara ibland som jag får en tackling där jag skadar mig.
- Ja, men spelar du i skolans lag?
- Jaja, sade han precis när vi kom fram till matten. Vi gick in och satte oss ner och läraren började babbla på om massa olika mattesaker. Jag slog dövörat till och tillbringade lektionen med att rita i mitt block.
LUNCH
- Jag fattar inte varför det här är så stort för dig, sa Liam till Michelle när vi satt och åt en väldigt tveksam kycklinggratäng. På något sätt hade Michelle lyckats styra in samtalet på Justin och hans hemliga tjej igen. Jag suckade för mig själv och petade med min gaffel i maten. På ett sätt ville jag säga till de att det var jag som var den tjejen, men samtidigt så var jag rädd för att ryktet skulle sprida sig så att pressen skulle få reda på det och det var det sista jag ville. Vi hade inte ens varit på en riktig dejt än och då skulle det kännas fel att säga att vi var ihop inför hela världen, för det var det vi skulle bli tvungna att göra tillslut om vi faktiskt blev ihop. Gå ut med det offentligt. Jag reste mig upp för och tog min tallrik för att gå. Liam och Michelle såg efter mig när jag gick men kände nog att det inte var lönt att följa efter. Det goda humöret jag hade haft i morse när jag vaknade var som bortblåst. Allt jag ville var att gå hem, men jag kände att det inte var lönt att skolka andra veckan i en ny skola. Istället gick jag bara ut på skolgården och satte mig ner på en bänk. Jag behövde verkligen prata med Justin och det nu. Därför tog jag upp min mobil och slog hans nummer…
Så tionde kapitlet ute, glöm inte att komentera vad ni tycker och tänker och jag hoppas att ni gillar det! <3
/Nathalie
Chapter 9
- Jag måste hem nu, sade hon och suckade.
- Redan? Frågade jag.
- Ja, mamma var ganska arg över att jag inte hade hört av mig i går kväll och sagt att jag sov över så nu måste jag skynda mig hem för att få ännu en utskällning, sade hon och himlade med ögonen.
- Ja, det är kanske bäst, sade jag och tog våra tallrikar och satte de på diskbänken. Jag följde med henne ut i hallen och hjälpte henne att ta på sig jackan.
- Lycka till med din mamma nu då, sade jag och log mot henne.
- Tack, det känns som om det kan behövas, sade hon och log. Jag öppnade dörren och kramade om henne innan hon gick ner för trappan och ut på gatan.
- Du, tack för att jag fick sova över här, sade hon innan hon kom ut på trottoaren.
- Ingen orsak, sade jag och log mot henne innan jag stängde igen dörren
Åhh gud vad underbar hon är tänkte jag för mig själv när jag hade stängt dörren. Jag gick in i tv rummet där vi hade kollat på film i gårkväll. Jag la mig ner och blundade och kände hennes doft. När jag hade legat så där kanske i 10 minuter kom jag ihåg vad som hade hänt i gårkväll. Jag hade kysst henne och hon hade kysst tillbaka. Jag vet att det låter löjligt men det var kärlek vid första ögonkastet. Undra om hon känner det samma för jag vill inte att det ska gå för snabbt fram. Helt plötsligt plinga det till i min mobil.
Äntligen har mamma sluta skälla och lugnat ner sig J Vad gör du? <3 xxxLilly
Ledsen om det är mitt fel! Jag tänker på dig xxxJustin
Nej nej nej det är absolut inte ditt fel! Aww tänker på dig medxxxLilly
Jag bara undrar en sak…xxxJustin
Ja vadå?xxxLilly
Vad tycker du om mig? <3xxx Justin
Lillys perspektiv
Oj det kom som en chock när jag fick det smset. Vad skulle jag svara? Jag tror jag har känslor för honom? Kärlek vid första ögonkastet kanske?
Då plinga det till igen.
Kan vi träffas sen kl 4 vid lekparken?xxx Justin
Ja det kan vi ses <3 xxxLilly
Okej jag måste säga till honom att jag har känslor för han tänkte jag för mig själv. Tänk om han tycker att jag går för fort fram vi har ju trots allt bara träffats 2 gånger typ. Nu började jag känna mig nervös inför att träffa Justin. Det som hände i går var säkert bara en gångs grej för han. Han är ju liksom Justin Bieber han kan få vilken tjej som helst så varför skulle han vela ha mig. När klockan börja närma sig 4 så la jag på lite maskara och satte på mig skorna och började gå mot lekparken. När jag var framme såg jag Justin sitta vi gungurna och såg lite ledsen ut.
- hej!, sa jag när jag var så pass nära så han kunde höra mig.
- Hej…sa han lite drygt.
- Vad är det, sa jag.
- Inget…svarde han lika drygt igen.
- Jo men berätta jag ser att det är något, sa jag och satte mig framför han i sanden.
- Okej det är så att jag är sjukt kär just nu i en helt underbar tjej som jag knappt har träffat men om jag säger det till henne är jag rädd att jag ska skrämma iväg henne, sa han.
Just i det ögonblicket kände jag mig dum över att jag hade fått känslor för Justin det var ju klart han kände så för en annan tjej.
Oj, jag vet att det är tungt för jag känner likadant för en kille, sa jag lite tystare. Han kollade på mig med stora ögon och då kände jag mig bara dummare. Jag hörde att han suckade lite lågt för sig själv. Vi satt där bara där i tystnad och kolla på varandra.
- Du Lilly jag klara inte av detta mer jag tror jag börja få känslor för dig, sa han och jag blev så chockad att jag inte sa nått utan bara satt där som en idiot. Justin viftade med händerna frmför mig men jag vaknade in ur mitt lilla ’’chocktillstånd’’. Helt plötsligt märker jag att Justin reser sig från gungan och börjar gå men jag satt kvar tills jag insåg att jag måste springa efter. Jag reste mig snabbt och så inte Justin någon stans så jag sprang automatiskt mot han hus. När jag hade sprungit halvägs såg jag Justin sitta lutad mot ett träd vid trottoaren. Jag sprang fram till han och såg att hans ögon var svullna. När jag var så pass nära slängde jag mig i hans famn och kysste han. Till en början var han nog chockade i med att han kysste tillbaka efter en stund.
- Vet du vad Justin jag gillar dig med…
Chapter 8
Ljudet av någon som sjöng trängde sig in i m ina drömmar och jag vaknande till. Jag öppnade ögonen och såg mig om i rummet och gårdagen kom tillbaks som en bomb. Åh, varför hade jag kysst han! Jag hade vetat att det var dumt när jag gjorde det, men ändå så hade jag gjort det. Varför? Jo, för att han var snygg, snäll, rolig och på många sätt helt perfekt. Så varför kändes det så fel? Svaret fanns redan i mitt huvud, vi hade gått för snabbt fram. Visst, att kyssas var kanske inte ett jätte stort steg när jag tänkte efter, men på något sett betydde det ändå väldigt mycket för mig. Innan hade vi bara varit kompisar, knappt det, då vi bra hade träffat varandra två gånger innan så i gentligen kunde man nog bara kalla oss för bekanta.Tänk om jag verkligen gillade honom också var det här bara en engångs grej för honom, han kanske ångrade sig just nu precis som jag? Fast i så fall var det kanske en bra sak? Eller var det dåligt? Jag visste verkligen ut eller in längre. Åh! När blev allt så svårt? Jag vet att jag kanske överreagerade lite men det här var min vardag och just nu kändes allting väldigt komplicerat.
Jag borrade ner mitt ansikte i kudden som om jag försökte gömma mig för alla problem. Det var varmt i kudden och det kändes tryggt och skönt i början men efter ett tag blev det jobbigt att andas så jag hävde mig upp på min ena armbågen och gnuggade bort morgongruset ur ögonen. Det var kanske bäst att jag gick upp, jag slängde benen över soffkanten och gick mot köket. Inifrån köket hörde jag ljudet av en röst som sjöng och jag antog att det var Justin som stod och sjöng för sig själv. Jag log för mig själv innanjag gick in i köket och såg hur Justin stod vid stekpannan och gjorde frukost.
Justin perspektiv
Äggröran var nära att brännas vid i stekpannan så jag rörde snabbt runt. Jag stod och nynnade på någon låt jag hade hört och började duka fram tallrikar och glas innan jag gick tillbaka till äggröran. Jag tittade upp från stekpannan och såg hur Lilly kom in i köket, hon såg trött ut och satte sig ner på den ena köksstolen.
- God morgon! Är du hungrig? Frågade jag henne.
- Det beror på vad det blir till frukost, mumlade hon fram och jag flinade för mig själv åt hennes tydligen inte så bra morgon humör.
- Det blir äggröra á la Justin.
- Vågar jag äta det, sade hon med spelad tveksamhet samtidigt som jag knappt kunde hålla tillbaks flinet som var nära att bryta ut i mitt ansikte.
- Klart du gör, det är ju jag som har gjort det, sade jag och log mot henne samtidigt jag lade upp lite äggröra på en tallrik och gav den till henne. Jag gav henne en gaffel och lade upp lite till mig på en tallrik och satte mig ner vid bordet mitt i mot henne. Hon tog sin gaffel och skyfflade upp lite äggröra på den och förde den mot munnen.
- Det här var faktiskt riktigt gott, sade hon.
- Varför låter du så förvånad, sade jag lite stött.
- Du verkar bara inte vara den typen som kan laga mat, fast i för säg så kanske man inte kalla det här för ”mat”, sade hon och gjorde citat tecken med fingrarna.
- Jag ska nog visa dig någon dag att jag kan laga mat och det bra, sade jag kaxigt och log mot henne.
- Du bör veta att det krävs ganska mycket för att imponera på mig, sade hon och höjde på ögonbrynen. Jag bara log åt henne och fortsatte att äta min äggröra.
- Du, vet du var min mobil är, frågade hon efter en stund?
- Jag tror att den ligger på soffbordet, sade jag.
- Okej, sade hon och reste sig upp och gick in i vardagsrummet för att hämta den. Hon kom tillbaka med mobilen i handen.
- Jäklar jag har sju missade samtal från mamma så det är nog bäst att jag ringer henne, sade hon. Jag bara nickade åt henne och fortsatt att äta min äggröra medans Lilly ringde till sin mamma. Jag hörde hur hon försökte att lugna ner sin mamma via telefonen som förmodligen skrek på henne. Efter kanske fem minuter kom hon tillbaka till köket igen och suckade.
- Jag måste hem nu, sade hon och suckade.
- Redan? Frågade jag.
- Ja, mamma var ganska arg över att jag inte hade hört av mig i går kväll och sagt att jag sov över så nu måste jag skynda mig hem för att få ännu en utskällning, sade hon och himlade med ögonen.
- Ja, det är kanske bäst, sade jag och tog våra tallrikar och satte de på diskbänken. Jag följde med henne ut i hallen och hjälpte henne att ta på sig jackan.
- Lycka till med din mamma nu då, sade jag och log mot henne.
- Tack, det känns som om det kan behövas, sade hon och log. Jag öppnade dörren och kramade om henne innan hon gick ner för trappan och ut på gatan.
- Du, tack för att jag fick sova över här, sade hon innan hon kom ut på trottoaren.
- Ingen orsak, sade jag och log mot henne innan jag stängde igen dörren.
Förlåt för ett tråkigt kapitel men det här är bara ett så kallat mellankapitel.Jag hoppas att ni gillar det i alla fall och komentera gärna<3
/Nathalie
Chapter 7
- Så, då kan vi sätta igång filmen så att jag hinner hem innan mamma blir riktigt orolig, sade jag och satte mig tillrätta i soffan.
- Annars kan du bara sova över här? Sade Justin.
- Eh, ja det kan jag väll, sade jag.
- Bra, då kan vi kolla på filmen i lugn och ro, sade Justin och satte sig tillrätta i soffan. Jag drog undan kudden som jag hade råkat sätta mig på och lade den ner bredvid mig i stället och drog upp mina ben i soffan innan jag också satte mig tillrätta. Filmen började igen och jag vet att det kanske var glyttigt att vara rädd för en gammal skräckis men jag kunde inte låta bli att bli rädd och hoppa till i vissa scener. Det slutade med att jag satt nästan i hopkurad till en boll så att det skulle vara lättare att täcka för ögonen.
- Fryser du, frågade Justin plötsligt och såg på mig med en frågande blick.
- Nä, filmen är bara lite läskig, sade jag och kände hur en svag rodnad började hetta i mitt ansikte.
- Men kom hit och sitt här med mig istället så är det inte lika läskigt, sade Justin. Jag såg på honom lite chockat innan jag tveksamt flyttade mig närmare, och lutade mig mot honom. Jag försökte att fokusera på filmen, och jag måste medge att den inte var lika läskig längre, men det kanske berodde på att det ända som jag satt och tänkte på nu, var hur nära vi satt bredvid varandra. Jag kunde bokstavligen känna hur han andades och om jag skulle suttigt lite närmare honom skulle jag nog känt hans hjärtslag också. Helt utan förvarning känner jag hur han lägger sin arm om mig. Det kändes som om fjärilar flög runt i min mage och jag förstod hur bra det uttrycket i gentligen var för det var precis så det kändes för mig just nu. Jag såg upp på honom och betraktade han i smyg, hans ögon var verkligen chokladbruna och till och med från den här vinklen såg han riktigt bra ut. Jag slet blicken ifrån honom innan han skulle komma på mig, för nog hade det varit lite pinsamt, och såg på tv:n igen där ghost face precis dök upp. Jag tryckte mitt ansikte mot Justins arm och höll min ena hand för ansiktet så att jag skulle slippa se på tv skärmen där någon tjej (tror jag) blev köttad till döds. Kalla mig tjejig men jag var inte direkt något stort fan av skräckfilmer, därför blev så rädd varje gång något räligt hände på tv:n. Jag särade lite lätt på mina fingrar så att jag kunde se ut på tv skärmen och såg att det inte var över än så jag tog snabbt för handen igen och blundade, samtidigt som jag kände hur Justins grepp om mig hårdnade lite. Jag kände värmen från hans kropp och jag kände mig så trygg i hans famn utav någon anledning.
- Säg till om det blir för läskigt, viskade han i mitt öra. Jag rös till av hans andetag och vände mig mot honom så att jag nu såg upp på honom.
- Nä det är lugnt, jag måste kunna skryta om att jag har sett Scream utan att ljuga, sade jag och flinade mot honom. Han såg mig in i ögonen och det var svårt att slita blicken från honom. Sedan gjorde han något som jag inte alls var beredd på. Han lutade sig fram mot mig och pressade sina läppar mot mina och jag kunde inte göra annat än att kyssa honom tillbaka. Hans läppar var mjuka och jag måste säga att han var jävligt bra på att kyssas. Även om det var väldigt skönt kändes det ändå väldigt fel. Jag menar, jag kände knappt killen och här satt vi och hånglade i hans soffa. Hans läppar fortsatte att massera mina och jag sköt undan mina tankar om rätt och fel och lade min hand bakom hans nacke. Det var så enkelt att bara kyssa tillbaka honom. Han drog sig undan en bit för att andas precis som om han blivit andfådd och jag förstod honom, jag hade inte heller kunnat andas jätte mycket under den kyssen.
- Det var… Sade Justin men tycktes inte riktigt hitta de rätta orden och jag bara nickade och log, ett förmodligen ganska läskigt leende, mot honom.
- Ja, sade jag, och det var precis som om det ordet räckte för att beskriva kyssen med. Jag log mot honom och lutade mig mot honom igen, när jag sedan såg på tv:n såg jag att eftertexterna hade börjat rulla.
- Ska vi titta på vanlig tv istället? frågade jag Justin.
- Ja, det kan vi göra, sade han och sträckte sig efter fjärrkontrollen för att byta till tv istället. Någon utav bondfilmerna kom upp på tv skärmen och jag lade mig tillrätta i Justins knä. Det var en film som jag hade sett förut så jag låg istället och tänkte på vad som precis hade hänt. Hade jag verkligen kysst Justin? Jo, jag hade nog det. Men var det rätt gjort utav mig? Tankarna for runt i mitt huvud om jag hade gjort rätt eller fel och vad jag skulle gör här näst? Jag hade verkligen ingen aning. Tankarna yrade ihop sig till en enda röra och det gjorde mig helt trött i huvudet. Jag försökte att skjuta alla de tankarna åt sidan och fokusera på filmen i stället. Men det var precis som om det var ett kryphål in till mitt huvud där de kom in igen. Justin tog min hand och smekte med tummen över handryggen i en sövande rörelse. Jag kände hur mina ögonlock började bli tunga och jag försökte att hålla mig vaken en liten stund till men ganska snart somnade jag i Justins knä.
Förlåt för ett kort kapitel men nu börjar det i alla fall hända lite saker :)
Hoppas ni gillar det och glöm inte att komentera<333
/Nathalie
Chapter 6
Lördag
Musiken dunkade i mina öron och jag sprang i takt till den. Det var länge sedan jag hade varit ute och joggat och det märktes. Min kondition var inte alls som den brukade och jag riktigt tänkte på hur jag skulle andas, in genom munnen och ut genom näsan, in genom munnen och ut genom näsan. Det var de orden som gick genom mitt huvud för att göra allt för att hålla borta smärtan i sidan av magen. Även om jag försökte att fokusera på andningen var det ett namn som hela tiden lyckades pressa sig in i min hjärna, Justin. Jag försökte låta bli att tänka på honom, men det var så svårt och varför skulle jag inte tänka på honom? Han var en snäll, söt och rolig kille som jag kom bra överens med. Vad var det för fel med det? Nä inget, precis. Så om jag ville ringa honom så var väll det lugnt för han var bara en kompis. Jag fortsatte att jogga och försökte att lägga tankarna om Justin bakom mig. När jag såg huset framför mig spurtade jag och sprang allt vad kunde de sista 20 meterna. Jag flåsade när jag kom fram och jag raka vägen in i huset för att duscha.
När jag kom ut ur duschen virade jag en handuk runt huvudet och en annan runt min kropp. Jag tog upp min mobil telefon från skrivbordet och såg att jag hade ett missat samtal från Justin. Hm, vad ville han? Han kanske bra ville fråga om Luke ville träffa Jazmyn igen? Jaja, det var kanske bäst att jag ringde till honom. Jag slog in hans nummer och ringde, tre signaler gick fram innan han svarade.
- Hej det är Justin, sade han när han svarade.
- Hej, det är Lilly. Eh, du hade ringt? Sade jag.
- Ja, jag bara undrade om du ville kolla på en film med mig sen?
- Eh, javisst. När vill du att jag ska komma?
- Du kan väll komma vid halv sju tiden?
- Ja, det låter jätte bra.
- Men då ses i hemma hos mig sen.
- Okej eller vänta! Sade jag.
- Ja? Sade han.
- Ska jag ha ätigt innan jag kommer?
- Nä, jag fixar mat också.
- Okej, men då ses vi halv sju, sade jag.
- Ja, hejdå, sade han.
- Hejdå, sade jag och lade på. Hm, jag kollade på klocka och såg att den var fem vilket betydde att jag hade exakt en och en halv timme på mig innan jag skulle vara hemma hos honom. Jag gick in i badrummet igen och tog fram hårfönen och fönade håret torrt, sedan gick jag till min garderob för att välja några kläder. Vad skulle jag ha på mig? Kunde jag komma i bara mjukisbyxor eller var det för slappt? Jaja, vi skulle bara se en film, jag kunde lika gärna sitta bekvämt i mjukis samtidigt. Jag tog fram mina mjukisbyxor, ett linne och en munk jacka. Mitt hår var tovigt igen så jag tog fram min hårborste och redade ut tovorna från mitt hår och satte upp det i en enkel knut. Jag ställde mig framför spegeln och granskade mitt ansikte innan jag tog fram min sminkväska. Ja, jag vet att det var fånigt att sminka sig för en hemmakväll där jag ändå bara skulle ha mjukis på mig, men ja, jag skulle faktiskt hem till en kille och även om det inte var något på gång mellan mig och Justin ville jag ändå se bra ut. Så jag tog bara på lite mascara innan gick och satte på sängen och drog fram datorn.
En timme senare var klockan kvart över sex så jag gick ner för trappan och ut i hallen och började ta på mig skorna när mamma kom ut från köket.
- Och vart är du på väg? Frågade hon.
- Jag ska till Justin och se på en film.
- Jaha och hur hade du tänkt ta dig hem sen? Frågade hon igen och granskade mig noga från topp till tå.
- Jag går, det tar bra tio minuter och skulle det bli något problem så ringer jag bra dig, sade jag och öppnade ytterdörren och ropade ett snabbt hejdå innan jag slängde igen dörren bakom mig. Det var kallt ute så jag snabbade på stegen för att komma snabbare fram till Justin snabbare. När jag väl kom fram ringde jag på dörrklockan och hörde signalerna inifrån huset. Dörren öppnades och Justin uppenbarade sig i dörröppningen.
- Hej, kom in, sade han och jag klev innanför dörren. Det var lika fint som förra gången jag var här.
- Okej, vilken fil hade du tänkt att vi skulle se? Frågade jag.
- Bredvid tv´n finns det en hylla med massor utav filmer så du kan väll gå in och titta om du vill?
- Ja, sade jag och gick in i hans gigantiska vardagsrum. I bokhyllan var det mycket riktigt massor utav filmer, där var komiska, romantiska, skräckisar och actionfilmer, det var så mycket att välja mellan men tillslut fick jag syn på Scream 1.
- Åh, kan vi inte se den här, sa jag och sträckte fram filmen till Justin.
- Den här? Sade han frågande och såg på mig.
- Ja, jag har aldrig sett den förut, sade jag.
- Aldrig? Då måste vi se den, sa han och gick fram till dvd och började fixa med filmen.
- Det står pizza ute i köket så du kan bar gå ut och ta så länge, sade han.
- Ska vi äta här inne? Frågade jag.
- Ja, jag tänkte det. Jag gick ut i köket och skärde upp pizzan och lade den på en tallrik och tog fram ett glas och hällde upp coca colan som stod på bordet. Jag tog tallriken och gick in och satte mig i soffan.
- Okej, jag ska bra hämta lite pizza så sätter vi igång filmen, sade Justin. Jag nickade och hörde hur han höll på i köket. När han kom tillbaka flyttade jag mig lite så att han skulle få plats även om det i gentligen var onödigt med tanke på storleken soffan hade. Han tog fjärrkontrollen och tryckte igång filmen. Jag tog en klunk av drickan för jag visste ju inte hur lång tid det skulle ta innan jag skulle våga dricka igen. Jag var inte så rädd i början men helt plötsligt dök personen med masken upp på skärmen och jag blev så rädd att jag hoppade till och lyckades tappa pizzabiten som jag höll i handen i knäet. Jag vände mig om mot Justin och såg hur han satt och skrattade åt mig.
- Ursäkta, men jag tyckte kanske att det var läskigt, sade jag lite stött samtidigt som jag tog bort pizzabiten från mitt knä men det var svårt att inte flina när skrattade så mycket.
- Sluta, det är inte roligt, sade jag medans det blev allt svårare att hålla skrattet borta.
- Jo, det var jätteroligt, skrattade han och vek sig nästan dubbelt. Tillslut kunde jag inte häller hålla mig längre och började skratta jag med. Jag skrattade inte så mycket utav vad jag hade gjort utan mer föra att… ja, för vad i gentligen?
- Vänta jag måste bara gå på toaletten, sade jag och reste mig upp.
- Den är den första dörren till höger när du kommer in i hallen, sade han.
- Okej, tack, sade jag och gick mot hallen. Jag hittade toaletten direkt och jag var inte ens förvånad när jag såg vilket stort och lyxigt badrum han hade. När jag var färdig ställde jag mig framför spegeln och tog lite kallt vatten och duttade det i mitt ansikte innan jag gick ut igen. Jag gick ut från badrummet och in i vardagsrummet igen och Justin såg upp från sin mobiltelefon och log mot mig.
- Så, då kan vi sätta igång filmen så att jag hinner hem innan mamma blir riktigt orolig, sade jag och satte mig tillrätta i soffan.
- Annars kan du bara sova över här? Sade Justin.
Sjätte kapitlet av Stuck in the moment, hoppas att ni gillar det och komentera gärna vad ni tycker <3
Chapter 5
- Så berätta om dig då, sa jag och han såg väldigt förvånad.
- Ehh… okej jag heter Justin Bieber…..
Justin perspektiv
Jag granskade henne noga när jag hade berättat vem jag var. Många tjejer brukade flippa ut eller börja gråta men Lilly satt bara och såg på mig med en lugn och aningen förvirrad blick. Hon log mot mig och gav ifrån sig ett svagt knappt hörbart skratt och sade:
- Jaha, ja det förklarar ju hur du kunde ha råd med ett så fint hus i alla fall. Jag bara log mot henne, hon var så naturlig på något sätt. Jag gillade henne, hon var lugn och så normal. Det var något som jag faktiskt kunde sakna ibland i mitt liv, det normala.
- Ja, det gör det nog, det hade kanske varit lite konstigt hur en 18 årig kille hade kunnat köpa ett sådant här hus själv annars antar jag.
- Jo det hade nog varit.
- Så hur länge har du bott i Atlanta då, för du är från Kanada från början va?
- Ja, hur visste du det? frågade jag.
- Åh, när jag bodde i Texas så hade jag en kompis som var helt besatt av dig så ja, jag antar att jag snappade upp en del saker. Hon ryckte på axlarna och log mot mig.
- Jaha, jag har väll bott i Atlanta… Jag vet faktiskt inte riktig, men jag har väll bott här ett år eller så.
- Okej, sa hon och log mot mig. Hon öppnade munnen som för att säga något annat men avbröt sig när Jazmyn och Luke kom ner springandes för trappan.
- Justin, Justin, skrek Jazmyn och sprang fram till mig för att sedan hoppa upp i mitt knä.
- Kolla vad jag har gjort, sade hon och sträckte fram en teckning som jag tror skulle föreställa hur hon och Luke lekte på lekplatsen.
- Har du ritat den här, sade jag och spärrade upp ögonen när jag såg på henne. Hon nickade ivrigt med huvudet och log.
- Luke har också ritat en teckning, sade hon. Hon var så söt och jag var riktigt glad över att hon hade hittat Luke på lekplatsen för jag tyckte synd om henne ibland när hon var här i Atlanta och hälsade på eftersom hon inte hade några kompisar här.
- Vad fin den är, sade jag. Jag såg på Lilly som satt i soffan mitt i mot mig. Luke stod med sin teckning och visade stolt upp den och jag såg hur hon log och berömde honom.
Lillys perspektiv
Jag tittade upp från Lukes teckning och såg hur Justin satt och såg på mig. Det hettade till i kinderna och jag vände snabbt tillbaka blicken till teckningen så att han kanske skulle undgå från att se mina rosa kinder. Det plingade till i min ficka och jag tog upp min mobil telefon. Ett nytt medelande från mamma.
Var är ni någonstans? Vi äterom 10 min
Puss mamma<3
- Oj, Justin vi måste tyvärr gå hem nu.
- Va redan, sade Luke.
- Ja tyvärr, men vi måste hem och äta kvällsmat.
- Okej, men kan jag ringa dig någon gång, frågade Justin.
- Jaja, självklart, sade jag, du har ju mitt nummer. Jag gick ut i hans hall och började ta på Luke hans kläder och hjälpte honom att snöra sina skor.
- Luke, säg hejdå till Jazmyn och Justin, sade jag.
- Hejdå Jasmyn, hejdå Justin, sade han med sin söta barnröst samtidigt han vinkade till de.
- Hejdå! Sade Jasmyn och vinkade tillbaks.
- Hejdå Luke, sa Justin, och hejdå Lilly, vi hörs väll någon gång?
- Det gör vi säkert, sade jag och log och vinkade hejdå till dem innan jag tog Luke i handen och gick ut genom ytterdörren.
Jag kunde inte riktigt förstå att det var den killen var Justin Bieber. Jag menar, han verkade ju så normal. Men på något vis var han endån så olik alla andra killar jag någonsin träffat. Jag såg ner på Luke som gick vid min sida. Han gick glatt fram på gatan samtidigt som han höll mig hårt i handen. Ja, jag hoppades verkligen att det här inte var sista gången jag träffade Justin.
så då var femte kapitlet av stuck in the moment upplagt. Hoppas att ni gillar det och komentera gärna vad ni tycker<3
Nathalie <3<3<3
Chapter 3
-Brrrr brrrr, hördes från min vänstra sida. Jag stack ut handen ur täcket och slog till väckarklockan som ringde. Även om jag var för trött för att gå upp svängde jag benen över sängkanten så att de landade på den mjuka mattan. Jag gick till garderoben och drog på mig ett par jeans och en tröja innan jag gick ner för att äta frukost. Flingpaketet stod redan framme så jag tog bara precis fram en skål och mjölken. Mitt huvud lutade i handflatan samtidigt som jag åt frukosten. När jag var färdig gick jag upp och sminkade mig och lät håret hänga fritt. Sen tog jag tag i väskan och gick ut ur huset bort mot busshållsplatsen. När jag kom fram stod inte Michelle där som hon brukade. Åhh, just det. Det var ju studiedag i dag och jag hade precis gått upp tidigt på en värdefull sovmorgon. Jaja, det var inte så mycket jag kunde göra åt det utan var tvungen att gå tillbaks hem igen istället. Jag gick in i köket och såg en lapp på kylskåpet som jag inte hade lagt märke till innan.
Hej gumman!
Sovit gott? Jag är på jobbet till 6 i kväll och Steve kommer inte hem för än senare, så du skulle väll kunna passa Luke idag?
Du når mig på mobilen om det skulle vara något.
Mamma <3
- Toppen, muttrade jag. Luke låg förmodligen fortfarande och sov så jag gick in i vardagsrummet och satte på tvn i stället. Degrassi gick på MTV så jag bestämde mig för att kolla på det. Efter ungefär en halvtimme tyckte jag att jag hörde något från ovanvåningen så jag gick upp för att kolla till Luke. Jag öppnade dörren till hans rum och såg hur han satt på golvet och lekte med en utav sina bilar.
- Är du vaken, frågade jag honom vilket i för sig var en ganska dum fråga då jag ju såg hur han satt och lekte med bilar på golvet. Han såg upp på mig och nickade.
- Vill du ha frukost, frågade jag honom. Han nickade igen och ställde sig upp på benen men sträckte armarna mot mig som om han ville bli buren. Jag gav i från mig ett svagt stön men lyfte upp honom i alla fall. Jag gick ner för trappan med honom i famnen och satte ner honom på en stol i köket.
- Pankakor, jag vill ha pannkakor, sa han. Jag kollade på honom och hans valpögon fick mig att ge med mig.
- Okej då, du ska få pannkakor, sa jag och han började klappa händerna av lycka. Att pannkakor kunde göra ett barn så lycklig. Jag fixade pannkakor till honom och medans han åt frågade jag honom vad han ville göra idag.
- Jag vill till parken, sa han efter en stunds fundering.
- Vilken utav de, den stora eller den lilla?
- Den stooora, sa han och drog ut på det sista ordet.
- Okej men om vi ska åka till parken får du äta upp dina pannkakor, sa jag och pekade på hanns tallrik. Han nickade och började skyffla in maten i munnen. Jag log åt honom och tog undan hans tallrik och dukade av resten av bordet.
En halvtimme senare satt jag på en bänk i parken medans Luke var på en av de stora klätterställningarna och klättrade. Jag satt och kollade på honom med ett leende medans jag lyssnade på musik i mobilen. Jag ser i ögonvrån hur någon sätter sig ner bredvid mig men bryr mig inte så mycket om personen. Jag hör en röst från sidan som jag antar kommer från personen som sitter ner bredvid mig.
- Va? frågar jag personen, som jag nu ser är en väldigt söt kille i 18 års åldern, samtidigt som jag drar ut den ena öronpluggen.
- Eh, jag sa bara hej, säger han med ett leende.
- Jaha, okej. Hej! Säger jag tillbaka och ler mot honom.
- Jag heter Justin, säger han.
- Jag är Lilly, säger jag och sträcker fram handen. Alltså jag måste seriöst sluta göra det.
- Så är du här själv eller passar du någon, frågar Justin?
- Jag är här med min lillebror, säger jag och pekar mot Luke som står högst upp på ställningen.
- Vem är du här med, frågar jag?
- Jag är här med min lillasyster, säger han. Vi sitter och små pratar en stund tills Justin kollar på klockan och säger:
- Du, jag måste sticka nu, men skulle jag kunna få ditt mobil nummer så kan vi väll höras någon gång?
- Visst, säger jag och börjar rabbla upp mitt telefonnummer.
- Okej, tack jag ringer dig nån… Mer hinner han inte säga innan han avbryts utav ett skrik som ekar över hela parken.
så då var tredje kapitlet av Stuck in the moment ute! Hoppas att ni gillar den och glöm inte att komentera vad ni tycker<333
/Nathalie
Chapter 2
När skolan äntligen var över gick jag till skåpet för att lämna böckerna. Väl framme vid skåpet lämna jag mina kemi böcker och tog matte böckerna för vi hade matte läxa till imorgon. När jag låste skåpet såg jag hur tre tjejer kom gåendes mot mig. Dom stannade framför mig och bara kollade konstigt på mig. Alla tre hade långt brunt hår, jätte korta shorts, urringade linnen och överdrivet mycket smink i ansiktet.
- Och vart tror du att du ska, sa den ena tjejen när jag försökte ta mig förbi.
- Shit du i det, mumlade jag för mig själv.
- Vad sa du, sa hon med en aning högre och bitchigare röst.
- Hem, mumlade jag lite högre.
- Tror du ja, sa en annan tjej.
- Vad vill ni.
- Vi vill bara att du ska veta att det är vi som styr denna skola och inte nån annan.
- Okej, sa jag snabbt.
- Och försök inte att ta över den från oss, sa dom alla i kör nu.
- Det är lugnt jag har inte planerat att flytta från Texas bara för att ta över er skola.
När jag sa det kollade dem förvånat på mig men jag bara gick där ifrån. När jag kom ut på skolgården såg jag att skolbussen började att köra iväg.
- Fan, sa jag för mig själv och började att springa mot bussen som rullade sakta framåt. Bussen ökade allt mera fart desto längre den kom. När jag började att skrika och vifta med armarna tvär stannade bussen och jag kunde gå på. När jag gick på bussen hörde jag hur all små fnittrade och pekade på mig. När jag såg Michelle sitta lite längre bak i bussen gick jag fram till henne och satte mig ner bredvid henne.
- Vart har du varit? Frågade hon och jag berättade vilka jag hade stött på i korridoren. När jag kom hem tog jag av mina slitna converse och min skin jacka och gick raka vägen upp till mitt rum. Jag loggade in på spotify och satte på Call me maybe med Carly Rea Jepsen. Jag började så smått sjunga med i låten och det slutade med att jag dansade runt och sjöng i hela rummet tills mamma kom upp och sa att maten var klar.
- Så hur var skolan idag? undrade mamma.
- Helt okej, svarade jag.
- Okej men vart bra då gumman, sa hon. Sedan fortsatte middagen med att mamma och Steve diskutera om dom skulle göra om trädgården skulle vara som den var eller om dom skulle låta den vara som den är. Jag lyssnade inte särskilt mycket utan drunknade i mina egna tankar. Jag tänkte mycket på dom tre tjejerna som stoppade mig i korridoren. Undra varför dom sa så? Man kan väll inte äga en skola eller? Och såg jag ut som nån som skulle börja göra det? Jag avbröt mina tankar genom att säga tack för maten och ställa ner min talrik i diskmaskinen. När jag kom upp på mitt rum kollade jag om jag hade fått något sms men nej det hade jag inte. Jag kollade även vad klockan var och såg att den snart var halv åtta och det var dags att börja med matten. När jag var klar med matten var klockan halv nio och jag vart i särkilt tröt så jag satt på tv. När jag hade kollat klart någon film som gick på tv:n så kände jag mig ganska tröt så jag gick till badrummet och borsta tänderna och tvätta av mig sminket. Sen när jag var klar gick jag tillbaka till sovrummet och tog på mig ett linne och mina hotpants. När jag hade fått på mig mina natt kläder gick jag och la mig i min säng och somna inte långt efter det.
-Olivia.
Chapter 1
- Lycka till idag gumman, sa mamma i dörröppningen.
- Tack, mumlade jag och gick ut på gatan framför den stora villan som nu mera var mitt hem. Busshållsplatsen låg ca 100 meter från huset så det tog bara nån minut att gå dit. Det var min första dag i skolan här i Atlanta så självklart var jag nervös, särskilt eftersom jag var tvungen att börja mitt i höst terminen. Alla mina kompisar bodde kvar i Texas och jag skulle sakna så sjukt mycket, det gick inte en dag utan att jag längtade tillbaka till vännerna, vädret och ja, allt i stort sett.
När jag kom fram till busshållsplatsen stod där redan en annan tjej och väntade. Hon hade brunt hår och bruna ögon och såg allmänt söt och trevlig ut.
- Hej, sa hon.
- Hej, svarade jag.
- Jag känner inte igen dig? Har du precis flyttat hit, frågade hon?
- Ja, jag flyttade hit från Texas med min familj för några dagar sedan bara, sa jag.
- Jaha, så då är det här första dagen i skolan för dig alltså? Frågade hon?
- Ja, det är det.
- Aha, jag heter Michelle.
- Jag heter Lilly, svarade jag och sträckte fram handen. Varför sträckte jag fram handen? Jag var väll ingen tönt heller? Men hon var snäll i alla fall och svarade bara genom att skaka den.
- Det där är vår buss, sa Michelle och pekade mot en gul buss som precis rullade in framför oss. Jag nickade bara och steg på efter henne. Hon gick mot den bakre delen av bussen och satte sig ner.
- Sitt här Lilly, sa hon och klappade med handen på sätet bredvid sig. Jag skulle precis sätta mig ner bredvid henne när bussen startade med ett ryck och jag trillade ner i killens knä på sätet framför henne. Jag hörde hur alla började skratta och viska runt om kring mig. Han öppnade munnen som för att säga något men jag avbröt honom med att mumla fram ett snabbt förlåt och gick och satte mig hos Michelle.
- Gick det bra, frågade hon?
- Jaja, jag klarade mig bra, förutom att jag precis skämde ut mig för halva skolan.
- Äh, du kan vara lugn, jag tror inte att det kommer att vara så farligt. Han som du landade på är dessutom schysst så jag tror inte att han är sur på dig eller något sådant.
- Vad bra, sa jag. Men vad heter han då?
- Han heter Liam och han är väldigt söt, och för att vara en kille med det utseendet är han inte särskilt egotrippad eller så, sa hon. Efter kanske en kvart var vi framme vid skolan och jag gick av tillsammans med Michelle. Skolan var väldigt stor jämfört med vad jag var van vid med sina 800 elever.
- Vad har du för något första lektion, frågade Michelle?
- Eh, jag ska kolla, sa jag och tog upp schemat ur min väska som jag hade fått hemskickat i går.
- Jag har matte i sal 12b, sa jag.
- Okej, jag har kemi i sal 17a, vänta jag får kolla på ditt schema?
- Visst, sa jag och gav det till henne. Hon kollade på det och sade sedan:
- Bra, vi har fyra lektioner tillsammans idag.
- okej, men vet du var sal 12b ligger, frågade jag henne?
- Ja, jag kan visa dig dit, sa hon. Hon ledde in mig i skolbyggnaden och det var bra att det var en så pass stor skola för det var inte så många som lade märke till mig nu.
- Här är det, sa hon.
- Okej tack så mycket, svarade jag.
- Jag kommer hit när din lektion slutar, så kan vi ha följe till engelskan se, sade hon.
- Ja, det låter bra, för jag hittar verkligen inte här, sade jag.
- Okej, jag måste sticka nu för min lektion börjar om en minut, sade hon sprang iväg. Jag såg mig omkring i skolan och korridoren som tidigare varit full av elever var nu nästan folktom. Jag vände mig om och gick in i klassrummet. De flesta var på väg till sina platser, men eftersom jag inte visste var jag skulle sitta gick jag fram till läraren som var en man i 40 års åldern.
- Ursäkta, jag är ny här, sade jag och han avbröt mig innan jag hann säga något mer.
- Jag är mr McClain, Lillyan var det va? Sade han.
- Lilly, rättade jag honom.
- Ja, precis, sade han, du kan väll ta och sätta dig bredvid Liam där borta.
Jag kände alla blickar i ryggen när jag gick till min plats. Jag hörde till och med viskningar som vem är hon? Vad gör hon här? Vem fan tror hon att hon är?
När jag satte mig ner på stolen var det knäppt tyst i klassrummet. Efter ca 15 sekunder efter allt stirrande på mig börja alla prata igen. Det kändes precis som i en film. Helt plötsligt känner jag hur ett suddis studsar på ryggen. Jag vänder mig om och ser två killar och en tjej sitta och små fnittra. Jag bara himlade med ögonen och vänder mig om.
- Bry dig inte om dom, säger en röst bredvid mig.
Jag kollade snabbt på personen, han hade blåa ögon, blond hår och ett ganska fint leende.
- Jag ska försöka, lyckade jag mumla fram.
- Hej, jag heter Liam, sa han med det fina leendet på läpparna.
- Lilly, sa jag snabbt och fortsatte att koncentrera mig på matten.
Jag har alltid varit blyg när det gällde killar så det var en vanesak att inte starta en konversation med honom. Matte lektionen gick ganska snabbt och smidigt. När det var rast gick jag ut ur klassrummet och såg Michelle stå på andra sidan i korridoren. Jag gick fram till henne där hon stod vid skåpen.
- Hej, sade jag.
- Hej! Engelskan ligger i andra änden av skolan, sade hon och nickade åt ett håll som jag antog betydde att det var där salen låg.
- Hade matte tillsammans med Liam?
- Ja , jag satt bredvid honom.
- Så, vad tyckte du om honom då?
- Han verkade snäll, men vi pratade inte så mycket.
- Nä, det är ju klart.
Efter lektionerna var det dags för lunch. Jag gick till matsalen tillsammans med Liam och Michelle eftersom vi hade haft en lektion tillsammans precis innan.
- Så du bodde i Texas innan, frågade Liam?
- Ja, bara en bit utanför Dallas, svarade jag.
- Jaga, min farmor och farfar bor i Texas, sa han.
- Jaha, har de en egen gård då, frågade jag.
- Ja, de har en egen ranch med hästar och sådant, sa han.
- Så har du varit mycket i Texas då?
- Ja, jag är där nästan varje sommar och hjälper till sådant.
- Kan du rida då också, frågade jag?
- Jaja, självklart.
- Urgh! Det blir kökets specialité idag, sa Michelle plötsligt.
- vad är det för något, frågade jag?
- Vänta och se bara, vänta och se bara, sa Liam med konstig röst innan vi gick in i matsalen tillsammans.
Så då var första kapitlet i Stuck in the moment klart. Hoppas att ni gillar det och kommer fortsätta att följa bloggen<3
/Nathalie och Olivia
Prolog!
Lillyan (Lilly) Nicole Rose är en tjej på 17 år som precis har flyttat till Atlanta med sin Mamma Nicole, bonus pappa Steve och bonus lillebror Luke som är 4 år. Lillys pappa var soldat och dog i ett krig i Syrien när hon var 3 månader gammal. Lilly är en tjej som gärna dras tillbaka och inte söker uppmärksamhet. På fritiden brukar Lilly spela på sin gitarr och sjunga men det är ingen som vet om det inte ens hennes mamma. Lilly har ett helt vanligt liv precis som vilken 17 årig tjej som helst tills en dag då hon….
Mer säger jag inte så om du vill veta får du läsa novellen.
-Olivia .
