biebsnoveller.blogg.se

  

 

Jag bredde på ett lager med smör på mackan och såg på klockan. Fan. Jag var försenad, jag bara tog mackan i handen och sprang ut i hallen och tog jackan i farten. Jag fick äta mackan på vägen till bussen i stället, jag hade inget annat val. Det var kallt ute och jag kände hur mitt redan rufsiga hår blev en än värre röra av vinden än vad det hade vart tidigare. Åh, det här var verkligen inte min bästa morgon. Jag hade sovit som en stock och inte hört väckarklockans skrällande ljud, och om det var något jag hatade så var det när jag var försenad, man han aldrig fixa sig ordentligt och s så var jag bara sur hela dagen för jag tyckte att jag såg hemskare ut än vanligt. Jag kom fram till busshållsplatsen och såg på klockan att jag hade kommit fram i tid och dessutom i god tid. Michelle var som vanligt där före mig och väntade.

-          Herregud, jag hade världens stressigaste morgon, sade jag till Michelle samtidigt som jag försökte att äta min macka.

-          Stackars dig då, sade Michelle bara och tittade ner i marken. Hon lät sur, hade jag gjort något fel eller?

-          Vad gjorde du igår då, sade jag mest bara för att jag skulle säga något.

-          Inget, sade hon kort och såg bara mot bussen som precis rullade in framför oss. Dörrarna öppnade sig och Michelle var snabb på och jag hoppade på precis efter henne. Hon gick inte och satte sig på ett ledigt tvåmannasäte som hon brukar utan satte sig istället bredvid en tjej som jag kände igen från matten tror jag. Jag suckade och såg efter en ledig plats någon stans och hittade till min lättnad ett ledigt säte bredvid Liam. Michelle såg på mig med en kall blick och när jag log mot henne tittade hon bara bort, allvarligt, vad hade jag gjort för fel?

-          Är det din frukost, sade Liam och nickade mot min macka när jag satte mig ner.

-          Ja jag försov mig så det fick bli så här, sade jag och log ursäktande. Han bara nickade mot mig och tittade sen ut genom fönstret. Vi satt tysta resten utav bussresan och det var skönt på det sättet att jag slapp att prata, för just nu orkade jag inte prata med någon, jag försökte i stället att komma underfund vad som hade hänt med Michelle. Hon brukade alltid vara snäll mot mig och hade inte verkat som den som helt plötsligt bara ändrar sig och slutar umgås med en person. Nä, det måste ha hänt något, det kanske inte ens hade något med mig att göra, utan det kanske bara hade hänt något. Vad det än var är jag tvungen att prata med henne sen. Bussen stannade framför skolan och jag klev av.

 

Lunch

Jag satt tillsammans med Liam och några utav hans fotball kompisar och åt min mat, Michelle hade fortsatt att undvika mig hela dagen och jag började bli ganska trött på det. På engelskan hade hon till och med snäst åt mig, något måste ha hänt och det värsta var att jag inte hade en aning om vad. Jag visste verkligen inte vad jag hade gjort, men en sak jag visste var att jag var tvungen att reda ut det här med Michelle, för jag avskyr verkligen sådana här ”tysta” bråk. Jag reste mig upp från bordet och lämnade kvar killarna i deras diskussion om hur grym någon match hade varit igår på tv:n. Jag gick istället mot Michelle där hon satt bland några andra tjejer och åt.

-          Michelle, kan vi prata, frågade jag henne och alla tjejerna såg upp granskande på mig, även Michelle fast hon såg på mig med betydligt mer avsky i blicken än vad de andra gjorde.

-          Varför det, svarade hon trotsigt och de flesta vid bordet såg ner på sin mat för att undvika vår konversation som nog snart skulle börja kännas ganska pinsam om den fortsatte på samma sätt.

-          För att vi verkligen behöver det, sade jag och såg på henne med en bedjande blick.

-          Snälla? Sade jag igen. Hon suckade och reste sig upp och följde med mig ut från matsalen och ut på skolgården. Jag ställde mig vid ett hörn så att ingen skulle lägga märke till oss.

-          Michelle, vad är det med dig? Du har varit jätte konstig mot mig hela dagen. Bara säg vad det är, för jag klarar inte av att du är arg eller sur på mig eller vad det nu än är du är. Snälla, bara prata med mig, sade jag bedjande. Hon stod med armarna i kors över bröstet och såg upp på mig med en mörk blick när jag pratat färdigt.

-          Okej, vill du veta vad det är? Sade hon argt och såg på mig.

-          Ja tack, sade jag och såg på henne och väntade på vad hon skulle säga.

-           Trodde du verkligen inte att jag skulle få reda på det? Trodde verkligen att jag var så jävla dum så att jag inte skulle lista ut att det var du? Halv skrek hon på mig och såg förvirrat på henne, vad pratade hon om?

-          Få reda på vad?

-          Åh, som om du inte vet vad det är jag pratar om, sade hon förbannat och började gå där ifrån.

-          Nä, jag har faktiskt ingen aning om vad det är du pratar om, sade jag och nu började jag faktiskt bli irriterad för att hon vägrade att säga vad det var. Jag gick efter henne och tog tag i hennes arm och vände henne mot mig.

-          Seriöst Michelle, lägg av nu och bara säg vad det är, sade jag och såg henne in i ögonen.

-          Jag vet att du är tjejen på fotot med Justin Bieber, jag vet att du har kysst honom så bara sluta.

-          Va? Sade jag förvånat. Jag såg chockat på henne, hur kunde hon veta det? Man kunde inte ens se mitt ansikte på det fotot.

-          Äh, lägg av. Spela inte förvånad, jag vet att det var du. Jag såg till och med när du kysste honom igår kväll, utanför ditt hus. Så du kan lika bra bara sluta att ljuga för mig för jag vet redan allt, sade hon och jag såg på henne chokat.

-          Är det därför du har varit så sur på mig idag?

-          Ja, jag fattar inte hur du kunde göra det mot mig när du vet hur mycket jag älskar honom, det var jag som gillade honom inte du. Fattar du hur orättvist det här är? Sade hon och såg på mig.

-          Alltså, eh, jag visste inte att du kände på det viste. Jag lovar, men jag kan inte hjälpa hur det är jag känner för honom, det är bara så det är, sade jag och såg ledsamt på henne.

-          Så du var bara tvungen att ha han som din kysskompis, det finns massor av andra killar men du var tvungen att välja honom.

-          Du har missuppfattat det här Michelle. Han är inte bara någon kille som jag övar kysstekniker på, jag gillar verkligen honom och han gillar mig. Michelle, vi är tillsammans, sade jag och såg på henne medans hon lät den informationen sjunka in.  

-          Är ni tillsammans? Sade hon frågande på mig och jag såg hur hon tänkte om och jag hoppas verkligen att det var till det bättre, för jag skulle aldrig orka om hon fortsatte att hata mig.

-          Ja, och jag gillar verkligen honom. Men du vet att jag aldrig skulle klara av att vara tillsammans med honom om det skulle betyda att du hatade mig.

-          Jag hatar inte dig, sade hon lågt och log mot mig.

-          Så vi är vänner igen då? Frågade jag henne.

-          Vänner, sade hon och jag kramade om henne.

-          Men jag har en fråga, sade hon och såg på mig och jag såg frågande tillbaks på henne.

-          När får jag träffa honom? sade hon och flinade mot mig. Jag skrattade och krokade fast min arm i hennes och började gå tillbaks in i skolan.

-          Snart, men du måste lova att inte berätta det här för någon, sade jag och såg allvarligt på henne.

-          Jag lovar, sade hon och lade handen på hjärtat.

-          Bra, nu måste vi skynda oss så att vi inte kommer försent till lektionen, sade jag och skyndade på stegen samtidigt som jag tänkte på hur glad jag var över att det här problemet med Michelle hade löst sig så lätt, och jag måste erkänna att det var skönt att någon visste, så at jag skulle ha någon annan än Justin att prata med om det här.

 

---

12 kapitlet ute, hoppas att ni gillar det glöm inte att kommentera<3

/Nathalie