biebsnoveller.blogg.se

    

 

Ljudet av någon som sjöng trängde sig in i m ina drömmar och jag vaknande till. Jag öppnade ögonen och såg mig om i rummet och gårdagen kom tillbaks som en bomb. Åh, varför hade jag kysst han! Jag hade vetat att det var dumt när jag gjorde det, men ändå så hade jag gjort det. Varför? Jo, för att han var snygg, snäll, rolig och på många sätt helt perfekt. Så varför kändes det så fel? Svaret fanns redan i mitt huvud, vi hade gått för snabbt fram. Visst, att kyssas var kanske inte ett jätte stort steg när jag tänkte efter, men på något sett betydde det ändå väldigt mycket för mig. Innan hade vi bara varit kompisar, knappt det, då vi bra hade träffat varandra två gånger innan så i gentligen kunde man nog bara kalla oss för bekanta.Tänk om jag verkligen gillade honom också var det här bara en engångs grej för honom, han kanske ångrade sig just nu precis som jag? Fast i så fall var det kanske en bra sak? Eller var det dåligt? Jag visste verkligen ut eller in längre.  Åh! När blev allt så svårt? Jag vet att jag kanske överreagerade lite men det här var min vardag och just nu kändes allting väldigt komplicerat.

Jag borrade ner mitt ansikte i kudden som om jag försökte gömma mig för alla problem. Det var varmt i kudden och det kändes tryggt och skönt i början men efter ett tag blev det jobbigt att andas så jag hävde mig upp på min ena armbågen och gnuggade bort morgongruset ur ögonen. Det var kanske bäst att jag gick upp, jag slängde benen över soffkanten och gick mot köket. Inifrån köket hörde jag ljudet av en röst som sjöng och jag antog att det var Justin som stod och sjöng för sig själv. Jag log för mig själv innanjag gick in i köket och såg hur Justin stod vid stekpannan och gjorde frukost.

 

Justin perspektiv

Äggröran var nära att brännas vid i stekpannan så jag rörde snabbt runt. Jag stod och nynnade på någon låt jag hade hört och började duka fram tallrikar och glas innan jag gick tillbaka till äggröran. Jag tittade upp från stekpannan och såg hur Lilly kom in i köket, hon såg trött ut och satte sig ner på den ena köksstolen.

-          God morgon! Är du hungrig? Frågade jag henne.

-          Det beror på vad det blir till frukost, mumlade hon fram och jag flinade för mig själv åt hennes tydligen inte så bra morgon humör.

-          Det blir äggröra á la Justin.

-          Vågar jag äta det, sade hon med spelad tveksamhet samtidigt som jag knappt kunde hålla tillbaks flinet som var nära att bryta ut i mitt ansikte.

-          Klart du gör, det är ju jag som har gjort det, sade jag och log mot henne samtidigt jag lade upp lite äggröra på en tallrik och gav den till henne. Jag gav henne en gaffel och lade upp lite till mig på en tallrik och satte mig ner vid bordet mitt i mot henne. Hon tog sin gaffel och skyfflade upp lite äggröra på den och förde den mot munnen.

-          Det här var faktiskt riktigt gott, sade hon.

-          Varför låter du så förvånad, sade jag lite stött.

-          Du verkar bara inte vara den typen som kan laga mat, fast i för säg så kanske man inte kalla det här för ”mat”, sade hon och gjorde citat tecken med fingrarna.

-          Jag ska nog visa dig någon dag att jag kan laga mat och det bra, sade jag kaxigt och log mot henne.

-          Du bör veta att det krävs ganska mycket för att imponera på mig, sade hon och höjde på ögonbrynen. Jag bara log åt henne och fortsatte att äta min äggröra.

-          Du, vet du var min mobil är, frågade hon efter en stund?

-          Jag tror att den ligger på soffbordet, sade jag.

-          Okej, sade hon och reste sig upp och gick in i vardagsrummet för att hämta den. Hon kom tillbaka med mobilen i handen.

-          Jäklar jag har sju missade samtal från mamma så det är nog bäst att jag ringer henne, sade hon. Jag bara nickade åt henne och fortsatt att äta min äggröra medans Lilly ringde till sin mamma. Jag hörde hur hon försökte att lugna ner sin mamma via telefonen som förmodligen skrek på henne. Efter kanske fem minuter kom hon tillbaka till köket igen och suckade.

-          Jag måste hem nu, sade hon och suckade.

-          Redan? Frågade jag.

-          Ja, mamma var ganska arg över att jag inte hade hört av mig i går kväll och sagt att jag sov över så nu måste jag skynda mig hem för att få ännu en utskällning, sade hon och himlade med ögonen.

-          Ja, det är kanske bäst, sade jag och tog våra tallrikar och satte de på diskbänken. Jag följde med henne ut i hallen och hjälpte henne att ta på sig jackan.

-          Lycka till med din mamma nu då, sade jag och log mot henne.

-          Tack, det känns som om det kan behövas, sade hon och log. Jag öppnade dörren och kramade om henne innan hon gick ner för trappan och ut på gatan.

-          Du, tack för att jag fick sova över här, sade hon innan hon kom ut på trottoaren.

-          Ingen orsak, sade jag och log mot henne innan jag stängde igen dörren.

---

Förlåt för ett tråkigt kapitel men det här är bara ett så kallat mellankapitel.Jag hoppas att ni gillar det i alla fall och komentera gärna<3

/Nathalie