biebsnoveller.blogg.se

Previous:

Hissen plingade till och vi gick ut för att börja leta efter vårt rum. Vi gick ner för den långa korridoren som var lika fint inredd som lobbyn fast utan fåtöljer eller soffor. Jag hittade vårt rum och Amber tog fram den elektriska nyckeln som hon hade fått.

-          På tre? Frågade hon och såg på mig och jag nickade.

-          1, 2, 3, sa vi och tryckte in nyckeln och öppnade dörren…

 

-          Ahhh, skrek vi samtidigt som vi sprang in i rummet. Det var det finaste hotellrum jag någonsin sett och det var modernt inrett och hade ett vardagsrum, ett kök och två sovrum. Det var som vår egen lyx lägenhet. Jag sprang in i det ena sovrummet och slängde mig på sängen i en hög av kuddar, sängen var lätt den skönaste jag någonsin lagt på. Jag slöt ögonen och kände sedan hur en kudde träffade mig i magen. Jag stönade och såg sedan upp på en flinande Amber som stod i dörröppningen med ännu en kudde i handen.

-          Åh, du är så död. Sa jag och kastade mig upp ur sängen med en kudde i handen. Amber var snabb och hade redan försvunnit när jag kom ut ur rummet. Jag kände hur ännu en kudde träffade mig fast denna gången i bakhuvudet. Bakom mig stod Amber och jag kastade mig över henne innan hon han smita igen. Jag drämde kudden på henne flera gånge tills hon tillslut gav upp.

-          Okej, okej jag ger mig, skrattade hon och jag flinade nöjt för mig själv.

-          Det är därför man inte bråkar med mig, för det slutar ändå med att man får stryk, sade jag nöjt men insåg sedan hur fånigt det lät och började skratta.

-          Ignorera vad jag precis sade, sa jag och viftade med handen framför ansiktet medans Amber låg dubbel på golvet utav skratt. Jag skrattade åt henne och gick sedan ut i köket för att hämta något att dricka. I köket fanns ett normalstort kylskåp och inte ett minikylskåp som det brukar finnas på vanliga hotellrum. Jag öppnade dörren till kylskåpet och hittade snabbt en burk med cola som jag snabbt öppnade och drack girigt utav. Min mage kurrade högt och jag tog det som ett tecken på att det nog var dags för middag och gick ut till Amber för att fråga henne om hon också var hungrig.

-          Jag börjar bli ganska hungrig, sa jag när jag kom ut till Amber som satt i vardagsrummet framför teven.

-          Mm, jag med.

-          Är det okej om vi kanske bara beställer kinamat eller något liknande för jag orkar nog ärligt talat inte lämna rummet? Frågade jag henne och satte mig bredvid henne i soffan.

-          Jag orkar inte heller gå någonstans.

-           Jag kan ringa och beställa men vad vill du ha för något? Frågade hon.

-          Ehm, jag tar nog biff med nudlar, tror jag.

-          Okej, då ringer jag och beställer nu, sade hon och gick för att leta reda på numret till en kinarestaurang.

-          Gör du det, så går jag in och duschar så länge, sade jag och började gå mot badrummet. Badrummet var så klart lika fint och modernt inrett och det hängde vita handukar bredvid duschen. Jag log lyckligt för mig själv och satte igång duschen och började ta av mig kläderna. Innan jag skulle hoppa in i duschen granskade jag mitt ansikte i spegeln som började bli immig av vattenångan som kom från duschen. Jag hade mörka ringar under ögonen som förmodligen hade kommit till under flygturen och mitt blonda hår var uppsatt i slarvig knut som jag drog ut och borstade igenom innan jag hoppade in i duschen.  När vattenstrålarna träffade mig kände jag hur jag fick gåshud. Efter ett tag vande jag mig vid vattnet och började slappna av. Det var skönt att duscha, särskilt eftersom jag hade känt mig så smutsig efter att vi hade klivit av planet. Jag drog händerna genom håret och började schamponera in det. Efter ett tag i duschen kom jag på mig själv med att sjunga och inte det var inte vackert så jag tystnade genast. Jag stängde av duschen och tog en utav de vita handukarna från hotellet och svepte den om mig. Under spegeln låg min necessär som jag tog fram och drog ut min återfuktingskräm som jag började smörja ansiktet med. Mitt ansikte brukade alltid bli torrt men inte resten utav min kropp utav någon outgrundlig anledning. Jag hörde en knack på dörren och hur Amber skrek till mig att maten hade kommit.

-          Kommer strax, skrek jag till svar och började ta på mig ett par mjukisbyxor och hoodtröja innan jag gick ut till henne och satte mig ner i soffan och ryckte åt mig min mat.

-          Fan, vad hungrig jag var, sade jag och åt glupskt utav mina nudlar.

-          Mm, jag med, sa Amber. Vi satt och åt resten utav vår mat i tystnad och kollade på någon dålig komedi som gick på tv. När filmen slutade hade Amber somnat på soffan så jag lade en filt över henne och gick sedan för att gå och borsta tänderna. Så fort jag kom in i mitt rum igen lade jag mig på sängen och somnade nästan omedelbart.

 

*

 

Jag började sakta vakna men ville inte riktigt öppna ögonen än men gav tillslut upp och var tvungen att kolla på klockan i mobilen. Den var bara åtta på morgonen så jag försökte att somna om men det var helt omöjligt så efter tio minuter gav jag tillslut upp och gick ut i köket för att äta frukost. Amber sov fortfarande och frukosten serverades nere i matrummet så jag bestämde mig i stället för att gå ut och köpa kaffe och någon bulle. Jag hade för mig att jag hade sett typ en Starbucks ganska nära hotellet när vi hade kört hit igår, så jag tog bara på mig ett par jeans och en slapp tröja till och kammade bara snabbt igenom mitt hår, för trött för att göra något speciellt med det. Jag tog min plånbok och stoppade ner den i en väska tillsammans med min mobil och nyckeln till hotellrummet och gick sedan ut ur hotellrummet och låste dörren efter mig. När jag kom ut ifrån hotellet försökte jag komma ihåg åt vilket håll Starbucks hade legat men fick tillslut gå på min magkänsla i stället. Det var inte så mycket folk ute, vilket jag tyckte var ganska skönt. Efter bara fem minuter visade det sig att min magkänsla hade haft rätt, lite längre fram på högersida låg Starbucks. Jag gick triumferande in genom dörrarna, nöjd över att jag hade hittat det så fort. Jag fram till disken och började beställa.

-          Hej! Eh, en mellan cappucino och en stor latte med extra socker, tack. sade jag.

-          Något mer? frågade tjejen bakom disken och började knappa in min beställning på sin dator.

-          Ja och en blåbärsmuffin.

-          Var det bra så?

-          Ja.

-          Då blir det 11$ tack, sade hon och jag började gräva i min väska efter pengarna och hittade de tillslut och gav de till henne. Hon vände sig sedan om och började fixa med min beställning.

-          Varsågod, sade hon och sträckte sedan kaffet och muffinsen till mig.

-          Tack så mycket, sade jag innan jag tog det och gick ut genom dörren. Jag försökte att hålla kvar kaffet i mina händer utan att tappa det och var så fokuserad på att kolla ner på kaffet att jag inte märkte när någon närmade sig framför mig och gick rakt in i personen. Jag tappade kaffet i marken och kände hur marken började närma sig och blundade automatiskt och förberedde mig för smärtan som skulle träffa mig i ryggen men fångades utav ett par starka händer innan jag tog i. Jag öppnade försiktigt ögonen och granskade personen som hade fångat mig. Det var en kille i kanske i artonårsåldern med brunt hår som var instoppat under en svart keps och ett par glasögon som täckte hans ögon, men döma utav det jag kunde se utav honom var han väldigt snygg.

-          Är du okej? Frågade han med en orolig röst.

-          Ja, sade jag svagt och fortsatte att studera hans ansikte. Ja, han såg riktigt bra ut, tänkte jag när han harklade sig försynt och jag kom på att han fortfarande höll mig i min famn och reste mig genast upp. Han böjde sig ner och gav mig sedan mitt kaffe och min muffin som faktiskt hade klarat sig.

-          Tack, sade jag och log mot honom i ett tacksamt leende.

-          Ingen orsak, sa han och log tillbaka. Han verkade bekant på något sätt och det störde mig att jag inte kunde placera honom. Jag stod där som ett fån och studerade honom igen när han plötsligt avbröt mig i mina tankar.

-          Du, jag måste verkligen sticka nu men jag kanske skulle kunna få ditt nummer så kanske vi skulle kunna träffas någon gång och typ äta middag eller något? frågade han mig.

-          Ehum, visst, sade jag och började gräva i min väska efter ett block (som jag utav någon outgrundlig anledning alltid bar med mig) och hittade sedan en penna som jag skrev ner mitt nummer på och gav det till honom.

-          Här, sade jag.

-          Tack, jag ringer dig sen, sa han och började gå iväg medans jag stod kvar förvirrad på trottoaren. Vad hade precis hänt?